Tacksamhet

För några år sedan började jag min vandring mot en ny verklighet.

Läkarna hade upptäckt en allvarlig rubbning i blodtrycket och därmed en överhängande risk för stroke, när jag var som mest upptagen med att uppnå de ideal som definierar framgång i termer av karriär och ägodelar.

Sen dess har jag levt och varit tacksam över livets ovärderliga tillgångar, som t.ex. naturen runt omkring mig. Sakta började jag lägga märke till små mirakel i min omgivning och på senare år har jag haft privilegiet att få sällskap av en vän med jämförbar resa genom livet. Numera är längre skogsvandringar i mina hemtrakter ett självklart inslag i mitt vardagsliv, oavsett årstid.

Jag vandrar sakta genom skogen och låter mig fyllas av dess dofter och ljud medans jag upptäcker otaliga mästerverk i vartenda hörn och när jag omgärdas av höga träd känner jag mig religiös på ett obeskrivligt underbart sätt, trots att jag inte tror på någon bestämd religion.

Häromdagen såg jag en tankeväckande och lärorik tv-dokumentär på SVT Play. Den heter “När skogen tystnar” och belyser värdet av gammelskog som tydligen utgör endast mellan 10 till 15 procent av all skog i Sverige. “Man kan plantera träd, men inte skog” säger en biolog som medverkar i dokumentären och det stämmer väl med min egen erfarenhet av vad jag har sett i Tyresta nationalpark där träd föds och dör på en och samma plats, ett gudomligt kretslopp av välbevarad mångfald.

Det verkar som om fler än jag har upptäckt skönheten i naturen, kanske p.g.a. den rådande pandemin och medföljande reserestriktioner. Med Allemansrätten i ett land som enligt SCB täcks till 69% av skog finns det gott om utrymme för oss alla, så länge vi respekterar den heliga mark som vi går på utan att skräpa ner eller skada dess beståndsdelar.

Bilden här nedan är från Gömmarens naturreservat, efter en längre cykelfärd genom Stockholms södra förorter och ett uppfriskande bad i den svala sjön.

  • Lycka
  • Natur
  • Skog
  • Vandring

Laddar kommentarer...