Skillingtryck med farfar

Vi sitter i Hennings gröna gungstol. Han sjunger skillingtryck för mig. De brukar vara sorgliga. Det gillar jag.

Bäst är Alpens ros. Den handlar om stackars Kuno. En dum flicka får honom att klättra högt upp i bergen. Hon vill ha en blomma som växer där. Han ramlar ner och slår ihjäl sig. Hans blod färgar blomman röd. Den dumma flickan får ångra sig, det är rätt åt henne tycker jag. Men jag gråter alltid på slutet, för Kunos skull.

Henning sjunger fler skillingtryck. Jag får lära mig konstiga ord för att förstå. Pilt betyder pojke och kvad betyder sjöng till exempel. Jag kan rätt många konstiga ord.

Sen avslutar Henning med en sång som får mig att skratta. Den handlar om de fina damerna på Kobergs slott:

Å Kobergs töser, di ä så smala / Di går te körka i långa schala / I sockerskåla där vell di stå / Men spinnerocken somnar di ifrå

Jag skrattar jättemycket för jag ser framför mig fina damer i krinolin som trängs i en sockerskål. De har långa sjalar på sig och de vill inte arbeta. Henning har förklarat.

Nu börjar Henning sjunga tintintelint istället. Han liksom hoppar med benen så jag också hoppar upp och ner. Jag skrattar mycket och Henning ler.

Ester kokar kaffe. Hon brer en smörgås till mig. Hembakt vitt bröd med ett tjockt lager sirap som pålägg. Henning häller upp kaffe och en skvätt mjölk på ett tefat. Skjuter fram det till mig. Vi sitter i tystnad alla tre och dricker på fat tillsammans. Typiskt bra dag.

Laddar kommentarer...