Jag skriver igen

I många år, två – tre decennier, har jag valt att huka, gömma mig. Att inte dela med mig av min verklighet. Att inte synas. Jag var rädd att inte duga, att inte få vara med. Om jag valdes bort då så var det ju inte mitt riktiga jag som valdes bort. Då gjorde det inte lika ont.

Livet är ett annat nu, jag är en annan. Jag har ett behov av att bara visa: det här är jag, rakt upp och ner. Take it or leave it.

Jag skriver inte för att förändra världen, inte för att pådyvla någon mina egna åsikter och perspektiv. Inte för att få uppskattning eller uppmärksamhet, medkänsla eller medhåll. Inte för att diskutera, debattera eller övertyga.

Jag skriver för att jag efter många år av oförmåga äntligen fått mitt språk tillbaka. För att jag har ett brännande behov av att uttrycka mig. Att visa och stå för vem jag är. Om det berör någon blir jag glad. Om det inte gör det är det ok det också.

Jag skriver ju igen. Jag skriver.

  • Kreativitet
  • Skriva
  • Ångest

Laddar kommentarer...