Ofta fastnar jag i tankar
Jag ältar fram och tillbaka
Tvivlar på mina beslut
Klandrar mig själv för saker jag gjort
Klandrar mig även för saker som jag inte kan ta ansvar över
Jag tänker mycket på hur allt hade varit
Saknar delar av det jag inte har kvar
Föreställer mig sanningar som inte finns
Går tillbaka många år och sliter i det förgångna
Gjorde jag rätt eller blev allt helt fel?
Ville jag det här?
Hur mår alla andra?
Samvetet sliter och tär på mig
Det är då jag skriver
Då kan jag gå tillbaka
Jag kan bearbeta och möta det svåra
Jag kan på så vis släppa taget
När dessa stunder kommer så mår jag oftast ganska bra
Det är då jag kan ta fram allt utan att bryta ihop
Jag slipper tappa fotfästet då jag står stadigt
Att få läsa och känna igen sig i andras texter är för mig läkande
Man är inte ensam och någon förstår
Det jag inte själv kan sätta ord på gör någon annan
Idag kan jag skriva och släppa taget om det som aldrig kommer igen
Jag kan genom mina texter själv uppmärksamma saker som kan hjälpa mig i framtiden
Så jag kanske slipper trampa lika illa igen
Kanske kan jag möta liknande motgångar på ett bättre sätt
Undvika det som jag vet fick mig att falla igenom
Mina ord ger mig styrka och visdom och jag bär dom med mig genom allt
-Åsa-
Laddar kommentarer...