Rovdjuret

Vi blir bekanta via ett gemensamt intresse och jag har inte en tanke på annat än kamratskap. Det blir ett rätt ytligt sådant. Du jobbar på annan ort, dimper ner i vår gemensamma hemstad bara ibland. En eller två gånger per år tar vi en fika, kanske lunch.

Flera år går och plötsligt inleds nån sorts uppvaktning. Bara sådär. Jag blir ställd. Snudd på förlamad när hela din karisma riktas mot mig. Herregud vad händer? Som att bli överkörd av en lastbil.

Du ljuger för mig från början till slut. Det tar tid, men till sist förstår jag. Du är rutinerad på området. Ljuger mycket bra. Jag vill tro att jag inte hade chansat på dig om jag inte varit så olycklig, i så desperat behov av lite glädje. Om jag inte redan gått vilse i Xanor-land. Men veta kan jag ju inte.

Du är en sån som folk gillar. Vänlig, hjälpsam, kunnig, trevlig och lätt att få kontakt med. Extrovert och charmig. Vad du skulle med mig till är mig en gåta. Jag platsar liksom inte i ditt liv.

Jag ska inte gå in på detaljer om vad du gjorde, hur du behandlade mig. Det är meningslöst efter alla dessa år. Men aldrig har jag blivit så utnyttjad, duperad, manipulerad och lurad som av dig.

Jag är säkert inte lätt att vara ihop med de där åren, mår ju inte särskilt bra. Men ingen förtjänar den behandling du gav mig. Ingen.

Det blir stormigt. Av och på, hit och dit. En kär vän säger: Ser du inte att han sänker dig och stjäl din kraft istället för att lyfta dig och få dig att känna dig älskad. Hon har ju rätt, men jag vill inte se det. Inte då.

Uppbrottet är rörigt, efterspelet likaså. Vi har kontakt, sen har vi det inte, sen har vi det igen. Ett tag tror jag att vi kanske kan återuppta det där ytliga kamratskapet, men det funkar ju inte. Och då får det vara.

Det har gått 15 år nu. Femton. Och jag har fortfarande svårt att lita på män. Visst har jag träffat några under de här åren, men hur gör man för att släppa in nån, på riktigt, igen?

Jag bygger mig ett nytt liv nu. Undviker drama och falskhet, fyller livet med sånt som passar mig, steg för mödosamt steg. Ut ur bekvämlighetszonen, igen och igen.

Framtiden? Jaa, vem vet?

  • Kärlek
  • Lögner
  • Samlevnad
  • Svek

Laddar kommentarer...