Bortvald

När en människa väljer bort en. Någon man tycker om, respekterar. Smärtan i det. Att inte räknas, inte få vara med. Igen.

Det finns en djup förnedring i att någon man uppskattar och trodde sig uppskattad av inte tycker detsamma om en själv. Som om man varit dum. Trott något om sig själv man inte borde: Att man är värdig. Att man duger.

När man inser fakta står man inför ett val: Att finnas kvar, acceptera att tigga till och med om smulorna. Eller att ta sig samman, räta på ryggen och gå vidare.

För vissa är valet självklart. Med självsäker röst deklarerar de att de minsann aldrig skulle…Underförstått är att den som accepterar ojämlika villkor i sina relationer till andra inte förstår sitt eget värde. Inte tar väl hand om sig själv.

För den som är bunden till hemmet av en handikappande ångest, en ångest som tar mycket av ens kraft, kan det se annorlunda ut. Man kanske inte orkar hålla på och bekanta sig med ständigt nya människor i jakt på ömsesidighet.

Kanske behöver sin kraft till att hålla vardagen flytande. Tvätta, handla, laga mat, se till att få hem sina mediciner. Man kanske inte har energi över till att elda under sin stolthet.

Jag tycker inte synd om mig själv. Mitt liv har sett ut såhär i två-tre decennier och jag har brottats med dessa tankar och känslor otaliga gånger. Kommit fram till att otillfredsställande relationer varit bättre än inga relationer alls. Accepterat.

Men saker förändras, livet förändras. Jag förtjänar bättre än såhär. Och jag hoppas att jag aldrig blir lika lat och självupptagen i relationer som vissa människor jag känt. Att jag aldrig ska såra andra som jag själv blivit sårad.

  • Självrespekt
  • Utveckling
  • Val
  • vänskap
  • Ångest

Laddar kommentarer...