Vad kan vi lära av Coronakrisen – Ur barnens perspektiv?

Att det finns många olika tankar som gror hos barn om Coronaviruset och dess framfart är inte oväntat. Av den anledningen ska det bli intressant att få läsa vad CHAP, Child Health and Parenting, kommer att komma fram till via deras forskningsprojekt under namnet “Barn och ungas röster om Corona”. Något du kan läsa mer om här https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/professorn-i-socialmedicin-barn-uppskattar-att-bli-tillfragade-om-corona.

“Det är mindre stressigt nu” 

“Det har hjälpt vår natur att andas och mindre utsläpp”

“Att man umgås med familjen mer än förut”

“Jag behöver inte vara ensam när jag kommer hem från skolan”

Ovanstående fyra rader är några av de reflektioner som kommer fram i det två minuter korta videoklippet, som du hittar i den medföljande länken. Positiva men ändå smått tragiska reflektioner. Naturligtvis finns det även hos dessa barn negativa och ganska skrämmande tankar. Som i de fall man oroar sig för äldre anhöriga och att man inte längre kan göra saker man gjort tidigare. Men ändå.

När barn känner att det blivit mindre stressigt eller ensamt så undrar man litegrann om vi inte har sprungit iväg lite för fort i samhället av idag. Det är ju inte helt ovanligt att ett barn har tre till fyra aktiviteter som ska hinnas med under veckan och efter skolan. Självvalt eller inte. Hur ser det då inte ut i de familjer som har fler barn?

Det är heller inte ovanligt att yngre barn som kanske mer är för att umgås, eller leka, sällan eller aldrig hittar jämnåriga som har tid med det. Just på grund av alla de aktiviteter som ska hinnas med. Barn hinner alltså inte med att vara barn. På riktigt. Åtminstone inte som förr. Och definitivt inte då flertalet av de aktiviteter de ägnar sig åt mer än någonsin verkar vara inriktade på att de ska betala sig i form av berömmelse eller aktiva karriärer i de val de senare tvingas välja. För välja måste de. Om de vill satsa professionellt, vill säga.

Kanske är jag helt fel ute i mina spekulationer och att de flesta barn verkligen vill ägna sig åt flera aktiviteter varvat med alla läxor de får med sig hem. Men nog känns det många gånger som att föräldrar ofta är mer drivna i att jaga på sina barn istället för att få dem att varva ner och kanske ta det i en takt som inte känns just så stressig, som ett barn uttryckte det.

Det är ju inte konstigt att fler och fler barn idag kraschar av den press de tvingas utstå. Både från skola, föräldrar och föreningar. Räcker det inte att vi vuxna allt oftare går in i väggen? Eller är det så illa att vi helt enkelt glömt bort hur det är att umgås och vad som egentligen är viktigt? Att hinna med att leva och kanske även njuta av den natur någon så klokt nämnt nu kan andas igen.

Hur som helst ska det bli oerhört intressant att läsa resultatet av den världsunika forskning CHAP nu jobbar på. Förhoppningsvis kan och kommer det att komma något positivt ut av allt det elände som sker. Och viktigast av allt. Vi behöver se mer till barnens perspektiv. Det är ju trots allt de som ska möta liknande kriser som vi står inför idag, i framtiden.

Laddar kommentarer...