Medan du sov…

När du vaknade och stängde av larmet i morse fanns det de som redan väckts av beskedet att en närstående tagit det ofattbara beslutet trots larm från anhöriga och inte minst den numera avlidne. Rop på hjälp som kanske aldrig besvarats på grund av att vi i Sverige valt att inte ta den psykiska ohälsan på riktigt allvar. Inte på ett tillfredsställande sätt nog för att ha kunnat rädda de fyra som valde att ta sitt liv det senaste dygnet.

Så, medans du jobbat, njutit av ledighet eller rentav ägnat dagen åt sociala forum kommer denna siffra att ha återupprepat sig lagom tills ännu en dag gryr. Ingen förändring, inget hopp. Inte för de som hamnar mellan stolarna. De som länge brottats med ett system som inte räcker till för att våra politiker gjort just politik av denna fråga. En fråga som inte får kosta mer utan att den budget man lagt ska se bra ut även vid mandatperiodens slut. Allt för att inte visa upp minussiffror för dig och mig som har valet att avgöra vem som ska styra landet nästa fyraårsperiod. Vilket betyder att ytterligare fyra av våra medmänniskor kommer att ta sitt liv, varje dag. Utan braskande rubriker eller undergångsstämning på nätet. Inte ens då siffran 1200 döda har passerats ännu ett år.

Vad som bör nämnas är att ingen sida i det politiska etablissemanget verkar vilja sluta långsiktiga uppgörelser eller rejäla satsningar för att komma tillrätta med detta otroliga slöseri på människoliv, mänskligt lidande samt samhälleliga kostnader. Kostnader som från vissa håll beräknas till närmare 200 miljarder kronor årligen. Något som Försäkringskassans utredning år 2017 till stor del vittnade om då man beräknade att 46% av alla sjukskrivningar handlade om just psykisk ohälsa. Ändå händer absolut ingenting värt att nämna annat än lite kosmetiska småsatsningar.

Då återstår frågan vad vi vanliga kan göra när politikerna sviker? Hur kan vi påverka för att få till en förändring som återger värdigheten till alla som drabbats eller drabbas? Hur tänker du själv kring detta? Är det jobbigt att prata om eller kan vi på något sätt bryta det tabu som ännu finns kvar att bryta ner? Hur skulle du själv tackla ett telefonsamtal som talar om att du precis förlorat någon för dig betydelsefull och älskad person? Någon som med rätt hjälp och mer resurser kanske hade klarat sig igenom det värsta mörkret och kommit ut med en lite ljusare syn på tillvaron.

Vad vi kan göra är att ge olika organisationer, som exempelvis Suicide Zero på Twitter och Facebook, mer uppmärksamhet genom att följa deras idoga arbete, dela deras tweets och inlägg och prata mer öppet om det svåra. Tillsammans är vi trots allt starkare och kan också förändra det politiker genom historien inte klarat av. Att leva med psykisk ohälsa är ett helvete men det går att ta sig ur det med rätt hjälp och en förstående omgivning. Något jag själv lyckats med och vet att fler kommer att kunna med bättre stöd.

Har du själv några erfarenheter eller tankar att dela med dig kring detta? Logga gärna in och diskutera.

OBS! Via Självmordslinjen och på telefonnummer 90101, kan du som har tankar på att ta ditt liv eller har frågor om närstående du misstänker vara i riskzonen, få hjälp, – dygnet runt. Självmordslinjen drivs av föreningen Mind. Du kan också få hjälp från Nationella Hjälplinjen, tel 020-22 00 60 (kl 13-22), eller Jourhavande medmänniska, tel 08-702 16 80 (kl 21-06). Vid akuta situationer, ring 112 (dygnet runt)

Laddar kommentarer...