Kära sverigedemokrat – Hjälp mig att förstå!

Är det något jag har svårt för så är det dömande människor. Av den anledningen bär det mig emot att säga att jag tyvärr själv börjat få liknande tendenser och att detta i värsta fall går ut över dig som kanske inte riktigt förtjänar mina växande fördomar mot en viss grupp.

Jag vänder mig till dig som röstar på Sverigedemokraterna. Ett i sig oerhört dömande parti, sprunget ur nazismen. Ett parti, som hur vi än vrider och vänder på det, inte skulle klara fyraprocentsspärren till Riksdagen utan sin invandringsfientlighet. De är med andra ord ett utpräglat enfrågeparti.

Nackdelen med den typen av populistiska partier är, som jag skrivit så många gånger tidigare, att de alltid behöver en syndabock för att överleva. Vilket i sig innebär att ingen egentligen går säker efter att de avverkat de som står överst på önskelistan. Om de kommer till makten, vill säga.

Tyvärr drar även smygfascistiska krafter till sig mindre nogräknade varelser med mindre trevliga personligheter. Vilket definitivt stämmer in på SD. Att just de lyckats med konststycket att tilltala nästan hela registret av de som gärna avviker från ett normalt och humant beteende har gjort att jag numera, mer eller mindre, har förutfattade meningar om ALLA som röstar på eller deklarerar att de står bakom Sverigedemokraterna.

När man kommer till insikten att man vid möten med sverigedemokrater, i verkligheten eller på nätet, per automatik förväntar sig att mötas av en högljutt otrevlig, hatisk och oerhört nedvärderande rasistisk personlighet och inte gör det, ja då inser man hur fel det kan bli.

Men hur bär man sig åt för att lyckas hålla en avvaktande positiv attityd när en så otroligt stor andel avarter sökt och söker sig till just SD? Hur behåller man lugnet när tålamodet blivit prövat så ofantligt många gånger tidigare? När man om och om igen försökt hålla en god ton men bara mötts av nedlåtande tillmälen och inte minst hotfulla antydanden att man minsann har repressalier att vänta när Jimmie Åkesson blir Statsminister. Är det då så konstigt att man färgas negativt av det bemötandet?

Är det överhuvudtaget möjligt för ett parti att reparera den syn betydligt fler än jag har när man sällan eller aldrig från SD:s eller dess anhängares sida tar avstånd från de värsta rasisterna? Trots att Jimmie Åkesson sagt att partiet har nolltolerans mot just rasism?

Jag ber verkligen tusen gånger om ursäkt till dig som kanske inte har just de ovanstående tendenserna utan är en resonabel, trevlig person som bara tröttnat på det etablissemang SD nu sällat sig till. För visst är det väl ändå så att de inte riktigt visat sig vara bättre än några andra på att fiffla och sko sig på skattebetalarnas bekostnad? Snarare tvärtom. Men jag förstår ändå att du på något sätt är frustrerad.

Men hjälp mig då att förstå. Hjälp mig att hitta en väg ut ur den negativa spiral det innebär att döma andra utefter hur vissa beter sig. Du vet, på samma sätt som SD och inte minst de värsta anhängarna dömer andra för hur vissa beter sig. Hur ska vi göra för att bryta mönstret i denna splittrande process? För du som jag måste ju ändå inse att det som nu sker är ohållbart. Precis lika ohållbart som om vi låter hatet vinna. Då lär vi alla stå där som förlorare, nationalister som humanister.

Laddar kommentarer...