Hur många Måns kan vi svika? Om mobbning och självmord!

tyst och osynlig

Kommer jag alltid finnas kvar

i allas hjärtan

kommer se allas uppväxt

Jag älskar er alla

men jag orkar inte mera

Mitt i natten vaknar jag av en kyla i kroppen som är så påträngande att den skickar mig flera år tillbaka i tiden. Hur jag kände när kroppen började stänga ner av den cocktail av över hundra sömntabletter och smärtstillande jag svalt ner med alldeles för mycket alkohol. Detta kombinerat med åtskilliga minusgrader i parken där jag befann mig. Ett tillstånd som senare ledde till ett slut men som startades upp på nytt. En chans som dessvärre många inte får.

Dikten ovan är skriven av Måns Jenninger. En kille som ogillade orättvisor och var noga med att alla skulle få vara med. Tyvärr fanns det de som tyckte att han själv bara skulle få vara delaktig…som mobboffer.

Jämnåriga skolkamrater som av någon anledning valde ut just honom till att bli den som skulle trakasseras, göras lustig över och kränkas om och om igen. Jämnåriga som, trots påstötningar från Måns föräldrar till skolledningen, tilläts fortsätta kränka och trycka ner honom tills den dag hans självkänsla var så låg att han vid tretton års ålder valde att ta sitt liv. Ett liv som tog slut den 25 april 2005. En oåterkallelig död.

Är det något i problematiken kring självmord som gör mig extra uppriven och uppriktigt förbannad så är det när vuxenvärldens svek är en stor bidragande orsak till att barn inte ser någon annan utväg. Något som om och om igen tillåts hända då många skolor väljer att titta bort, bortförklara och många gånger istället skuldbelägger offren och inte förövarna. Som att det skulle rättfärdiga att någon kränks eller trakasseras för att de kanske är annorlunda. För att de inte kan stöpas i samma form som samhället i stort tydligen anser att vi människor ska stöpas.

På hemsidan http://www.jenninger.se/ hittar du minnen av Måns, informativt material och inte minst den bistra verklighet familjen tvingades gå igenom. En kamp mot en skolledning och lärare som hellre verkade vilja slå ifrån sig än att verka för en lösning. Som på så många andra skolor.

Naturligtvis finns det undantag och självklart är det inte så att skolor och skolpersonal kan vara uppmärksamma på allt som sker. Men någonstans brister det ändå rejält då föräldrar i så oerhört många fall upplever och vittnar om att de inte når fram utan istället tvingas genomföra ett skolbyte för att skydda sina barn. Detta medans mobbarna kan fortsätta genom att hitta nya offer.

Enligt en rapport från anti-mobbningsorganisationen Friends, som släpptes 2017, så kränktes var fjärde elev i skolan samtidigt som var tionde upplevde att de utsatts för mobbning under samma tidsperiod. Skrämmande siffror som i dagens upplysta samhälle borde vara långt mycket lägre och helst obefintliga.

Tyvärr tyder verkligheten på att gårdagens mobbare riskerar utvecklas till dagens näthatare och vuxenmobbare om de inte får hjälp att bryta mönstret. Så att låta offren bli de som flyttar på sig känns inte riktigt rätt och heller inte att inte på ett pedagogiskt sätt ta tag i de som i unga år visar tendenser på att kränka andra. Konsekvenserna är annars att vi fortsättningsvis kommer tvingas se än fler dödsannonser med unga människor som väljer samma utväg som Måns.

Länk till anti-mobbningsorganisationen Friends https://friends.se/

Länk till Bris, Barnens Rätt i Samhället https://www.bris.se/

Länk till Suicide Zero https://www.suicidezero.se/

Länk till Mind, för psykisk hälsa https://mind.se/

Laddar kommentarer...