Ett år med bitter eftersmak ligger nu bakom!

När dimman lättat efter de sista nyårsraketerna och skålandet för det nya året klingat ut går jag sakta hemåt över torget. Ett torg där bara rester av det som tidigare lyst upp den stjärnklara himlen minner om att något nytt tagit vid.

Bakom ligger ett år med bitter eftersmak. Ett år vars besvikelser måste sättas på pränt. Skrivas ner om inte annat i rent terapeutiskt syfte. Att inte göra det vore att stänga inne en frustration. En nästintill uppgiven känsla av att vi inte kan bättre trots att jag vet att det inte är så.

Med mina egna ögon har jag sett det. Jag har mött och även talat med de som vill något mer. Något annat. Människor som inte fastnat eller fastnar i de fällor populisterna lägger ut om och om igen. De som befinner sig i verkligheten. Långt ifrån det förrädiska nätets vågor av troll och splittrande retorik. Eldsjälarna som ger hopp om ett bättre 2020. Till skillnad mot skammens år 2019.

Jo, det är så jag ser det. Jag skäms över hur stora delar av vår befolkning tappat kompassen och gått vilse i de simpla budskapens retorik. Den som syftar till att splittra. Hitta någon att skylla på. Slå ifrån sig sina egna brister och fel.

Jag skäms även över hur vi som fortfarande värnar om demokrati ägnade en stor del av det gångna året åt att förfäras över hur antidemokrater valde att förfäras på sociala forum. Att vi så lätt förleddes tro att vi gjorde rätt genom att hänga ut dessa unkna åsikter till allmän beskådan istället för att vara de som satte agendan med mål som förenar. Mål som gör skillnad på riktigt. För alla. För i den bästa av världar lämnas ingen bakom. Bara den tid som förflutit.

I den bästa av världar hade inte Nationella Hjälplinjen lagts ned den 31 december 2019. En hjälplinje för människor i kris och som i snitt fick in 82 samtal per dag. Året runt.

I den bästa av världar hade inte den av föreningen Mind drivna Självmordslinjen behövt hantera över 500 samtal under julafton, juldagen och annandag jul. En fördubbling mot en vanlig tredagars period. Inte heller hade antalet självmord konstant legat och pendlat mellan 1200 och 1500 förlorade liv årligen.

I den bästa av världar hade Kvinnofridslinjen sluppit 109 samtal i snitt per dag och hela 40 000 samtal per år från kvinnor som sökt vägledning, tröst eller hjälp att fly från våldsamma män. Män som tar sig friheter att hota, slå och även mörda de som de en gång sannolikt sagt sig älska. Män som hela 800 kvinnor idag valt att hålla sig gömda ifrån.

I den bästa av världar hade det inte inkommit larmrapporter som talade om att människor med funktionsnedsättning lever i utbredd fattigdom. Att Försäkringskassan fortsätter trampa på sjuka och redan utsatta. Att skola, vård och omsorg står inför neddragningar och besparingar. Att vardagsrasismen ökar på grund av att syndabocksföreträdarna valt att spela ett högt spel.

I den bästa av världar väljer vi detta år en annan väg. En väg som är bredare och mer heltäckande än det ensidiga spår populisterna slagit in på. Ett spår som sällan eller aldrig innehåller något av de ovanstående exemplen. Varför vet vi redan. Frågan är; Kan vi bryta mönstret och sätta en annan agenda eller kommer vi som vanemänniskor fortsätta att upprepa samma misstag även detta år? För det är i år det gäller. Utan en förändring kan vi nog vara säkra på att vi har ett parti sprunget ur nazismen i regeringsställning år 2022. Vill vi det?

Laddar kommentarer...