En traumatiserad ung generations svarta Amerika

Hon såg inte ut att vara en dag över elva år. Klädd i en turkos t-shirt och ljusa sommarbyxor hade hon promenerat med sin mamma i en mer eller mindre folktom park i en stad i USA. I den stunden där och då borde hon ha fått känna sig fri och lycklig över att sommaren äntligen infunnit sig. Men när en patrullbil parkerat intill och en vit polisofficer närmat sig de båda hade hon fått panik.

Strax innan en mobilkamera börjat filma det hela hade hon, enligt uppgift, instinktivt lyft händerna över huvudet som för att säga, Skjut inte, samtidigt som hon börjat gråta hejdlöst. Men ingen sköt. Istället hade den kvinnliga vita polisofficeren bara velat säga hej, talat lugnt till flickan och kort därefter fått henne att sänka sina händer.

När filmen startar kan man se hur poliskvinnan, som för att avväpna situationen ytterligare, lyfter sin högra hand till en high five. Något flickan med stor tvekan besvarar med sin vänstra hand, fortfarande ledsen och rädd. Inte heller då den kvinnliga officeren pedagogiskt går ner på knä med blicken riktad upp mot flickan verkar hennes förtvivlan avta. Där slutar filmen.

På mindre än en minut belyser det som utspelade sig i en stad i Amerika hur djupt rotad rädslan för polisen är även hos den mycket unga generationen svarta. När inte ens en kvinnlig officer som trots allt vill väl mäktar med att lugna ett barn, ja då är det illa.

I kommentarsfält efter kommentarsfält på nätet där filmen delats gick diskussionerna heta. Många tyckte att den kvinnliga officeren gjorde fel som ens tog kontakt, trots att hennes intentioner var goda. Andra tyckte att det var bra att polisen kunde visa upp en human och vänligt sinnad sida.

Ett annat filmklipp visar en liten svart pojke dribblandes med en basketboll på en garageuppfart som snabbt gömmer sig bakom en parkerad bil på samma uppfart då en polisbil närmar sig. När bilen försvunnit smyger han fram igen.

Ovanstående två exempel är bara en bråkdel av de jag tagit del av på nätet sedan Black Lives Matter protesterna bröt ut efter mordet på George Floyd. Berättelser och filmer som tydligt vittnar om att det kommer att krävas hårt arbete och säkerligen flera generationers lidande innan man kommer tillrätta med problemet. Om man nu någonsin gör det.

Man brukar, i dessa tider av Corona, säga att “snart känner vi alla någon som drabbats eller förlorat en nära anhörig”. Jag tror inte att det vore att överdriva om man också säger att alla svarta i Amerika känner någon som drabbats av strukturell rasism, diskriminering, brutalitet, fängelse eller ond bråd död via polisens försorg. Då är det inte märkligt alls att en ung generations svarta Amerika uppvisar tecken på att vara traumatiserad.

Laddar kommentarer...