Det är dags nu att vi väljare blir de vuxna i rummet!

Otaliga är de gånger många av oss användare av sociala forum hittar anledningar till att visa upp eller berätta för omvärlden hur flertalet, i våra ögon, mindre omtyckta politiker uttryckt sig, mig själv inkluderad. Oftast då i negativa ordalag och inte sällan med länk till deras inlägg från de allra flesta. Kanske är det med en förhoppning att de svarar eller kanske är målsättningen att via bifogad text håna dem lite? Men varför pratar vi egentligen om och inte till våra politiker? Varför är vårt behov större att idiotförklara eller hänga ut de som i flertalet fall gjort bort sig eller betett sig som barnungar men som kanske skulle tänka till om vi istället nonchalerade eller talade om vad vi kräver av dem?

För hur vi än vrider och vänder på det så är politiker som befattning ett förtroendeuppdrag. Ett uppdrag de får och förhoppningsvis förtjänat då de ju även betalas av oss alla via skattsedeln. Då borde vi rimligtvis kunna kräva eller begära mer än vad flertalet av dessa representanter lyckats prestera eller presentera så här långt. Inte det de inte lyckats med.

Samtidigt som kritik är viktig och även till viss del bör framföras offentligt får vi inte glömma att det tycks vara mer regel än undantag att flertalet förtroendevalda far med osanning. För att inte tala om när de hänger ut vanliga människor som de själva tycker har eller gör fel eller att de rentav spelar ut någon form av ogenomtänkta populistiska förslag eller åsikter som är riktade mot redan utsatta grupper i samhället. I allt detta bör vi nog ändå till syvende och sist vara betydligt mer återhållsamma med hur mycket uppmärksamhet vi ger och inte minst vara medvetna om att det faktiskt kan få och också får motsatt effekt.

Speciellt om de uppnår oförtjänt mycket klick och reaktioner på sina inlägg eller inslag och av den anledningen seglar upp på topplistor i olika mätningar. Topplistor som många representanter och användare av sociala forum tycks tro är ett bevis eller kvitto på att de är populära och inte impopulära. Eller bådadera! I det fallet måste jag, hur illa det än låter, ge den inte alltid nätsmarta så kallade opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell rätt då hon vid ett tillfälle påpekat till sina följare att man skulle undvika att ge motståndarna gratisreklam. Kanske en av anledningarna till att hon snurrar runt med ett extrakonto eller utsända på Twitter för att ta skärmdumpar av alla de hon blockat när hon behöver lite uppslag att tillfredsställa sina följare med.

Så, om det nu skulle vara så att du på topplistor ser individer eller politiska företrädare du helst inte vill se parkera i det toppskiktet kanske du bör tänka på att inte själv ge dem det de vill ha, om du nu gjort det vill säga, nämligen bekräftelse! Om inte kan du alltid uppmana andra att inte bli dessa personers nyttiga idioter. Precis som några kloka individer så insiktsfullt försökt övertyga mig om att inte göra tidigare. Samtidigt som jag ber om ursäkt för att jag varit lite trög i starten passar jag på att uppmana till det rubriken förtäljer. Ställ krav på förändring istället för att fortsätta denna kräftgång eller fullständigt meningslösa återvändsgränd som inte leder någon annanstans än rakt in i kaklet. Det är dags nu att vi väljare blir de vuxna i rummet!

  • Förtroendeuppdrag
  • Kritik
  • Politiker
  • Sociala forum

Laddar kommentarer...