Det alternativa trollet från Trollhättan!

Mamma, jag går ner i källaren, ropade han till sin mor med pizzan i högra handen och en kasse öl i den vänstra. Hans mor svarade inte. Jävla hagga, mumlade han tyst för sig själv. Hon hade väl som vanligt glömt skruva upp volymen på hörapparaten. Skit samma.

Han saxade mellan de 27 tomma pizzakartongerna i trappan på väg ner och äntrade äntligen sitt kungarike. I pojkrummet trivdes han bäst. Där fick han utlopp för både fantasi och sin enorma kunskap. Han hade ingen utbildning men i livets hårda skola och via alternativa medier hade han lärt sig allt han behövde. Så pass att han såg framför sig hur han snart skulle anlitas som expert i TV-sofforna.

Faktum var att han visste mer än den där hårbollen GW om kriminalitet och utan tvivel var han en bättre epidimi…epidemo…epidemiolog än glasögonormen Tegnell. Kort sagt, han visste bäst. Inte minst att det där koviruset var samma bluff som fågelflunsan, triumferade han och fällde ner sina glasögon.

Han knäppte på datorn, plockade med van hand upp den första burken och formade omsorgsfullt sina fingrar runt den. Hans oklippta pekfingernagel lirkade sig in under kapsylen och det pös så han rös när han knäppte upp den. Gud, vad han älskade det ljudet. Nästan lika mycket som ljudet av öl som forsade ner i strupen. Han slukade den första på 7,2 sekunder. Lika snabbt som den angivna alkoholprocenten. Tänk på pocenten Helge, rapade han gutturalt och skrattade.

Sa du nåt, Helge lille? Han hoppade till, slet av sig morgonrocken och slängde den snabbt över dataskärmen. Hur länge har du stått där morsan, pep han pojkaktigt och hoppades att motivet på skärmsläckaren undgått henne.

Är inte hon lite väl ung för dig, sluddrade hon fram med sin bag in box påverkade stämma. Hon hade inte missat den nakna tjejen på skärmen. Han reste sig och ställde sig snabbt framför henne, nu endast iklädd sina från 80-talet ärligt stulna landstingskalsonger, vred henne helt om och föste sedan bryskt upp henne för trappan. Alkoholistkärring, muttrade han när han drog igen dörren.

Att hon var i livet var ett under. Men han kunde inte klaga då han bott gratis sen han slutade grundskolan. Nåt jobb hade han ännu inte fått men han var ju bara fyrtiosju år så än fanns det tid. Sen var det ju det där med TV-sofforna som hägrade.

Han satte sig i sin kontorsstol igen och skrynklade fjorton sekunder senare ihop burk nummer två. Det välbekanta surrandet i kroppen gjorde sig äntligen påmint när alkoholen började tala. Snart skulle även hans expertis tala via flinka fingrar på tangentbordet. Något han visste att hans många följare på Twitter väntat på sen han var inloggad senast. En timmes uppehåll för inköp av bärs och pizza skulle snart vara till ända för den ständigt ökande skaran fans. Hela fjorton stycken på mindre än sju år var inte illa pinkat, tänkte han stolt.

Fyra timmar senare var påsen med de fjorton inköpta sju komma tvåorna tömd. Han hade hunnit med att kalla åttiotre personer för tillmälen som inte är tillåtna på detta forum, själv blivit kallad rasist, utdelat arton mordhot och fått sitt konto avstängt, igen. Svårast att ta in var ändå att han blivit kallad rasist. Fan, han köpte ju en pizza om dagen hos Mohammed på hörnet. När nu kontot @RasseNasse142 var suspenderat stod @RasseNasse143 på tur. Ett smart sätt att hålla koll på avstängningarna, tänkte han. Imorgon bär det av till bolaget och Mohammed igen, sluddrade han tyst och somnade i stolen.

Obs! Alla karaktärer i denna story är påhittade.

Laddar kommentarer...