Den falska omsorgen!

Trots att jag en längre tid varit fullt sysselsatt med att skriva färdigt en bok har jag ändå hängt med i nyheter och utvecklingen på nätet. Mycket på grund av att min bok också berör det som händer just på internet. Vad jag konstant slås av, när jag går in på olika forum, är det faktum att så många idag lägger kraft vid att beröra vissa ämnen med någon slags spelad omsorg. Naturligtvis talar jag om det som har en tydlig politisk agenda och då främst de kriminella uppgörelserna.

Att enbart lägga fokus på något vi alla självklart tycker är åt helvete är en sak. Men att aldrig försöka beröra det faktum som ligger bakom dödsskjutningar och kriminella aktiviteter är en annan. Det är där mitt påstående om en spelad eller falsk omsorg kommer in.

Sedan många år har jag vid ett flertal tillfällen berört den psykiska ohälsan. Du vet, den där som berövar anhöriga och vänner till bortåt 1500 individer livet årligen. Människor som behöver men inte får den hjälp som i sin tur kostar samhället miljarder och åter miljarder kronor. 75 sådana miljarder per år, för att vara mer exakt. Lägg därtill det tiodubbla antal självmordsförsök som sker under samma tidsperiod. Ska vi tala klarspråk kan vi även lägga till de drygt 1,4 miljoner människor som årligen drabbas av psykisk ohälsa. Detta till en trolig kostnad runt 150-200 miljarder årligen för samhället.

Eftersom det ständigt talas om pengar och att vi medborgare i detta land numera räknas som kunder och inte individer så finner jag det högst märkligt att vi har hamnat i en situation där psykisk ohälsa inte tas på större allvar. Inte minst då de som utför kriminella akter i mångt och mycket ingår i just den kategorin. Det står om inte annat tydligt och klart att man inte kan må speciellt bra om man utan vidare kan beröva andra människors liv samtidigt som man utsätter oskyldiga för enorma risker.

Om vi alla kunde sansa oss och se mer till varandra än att välja de strider som bara gagnar den politiska agendan, som jag anser att de gör som kräver hårdare tag som enda åtgärd, utan att bry sig om vare sig förebyggande eller de grundläggande orsakerna bakom kriminalitet och annat, ja då kanske vi skulle kunna förändra framtiden. Men då vill det också till att vi förändrar attityder och jobbar åt samma håll, tillsammans. Som läget är nu är vi på väg mot ett amerikaniserat scenario där vårt land, mer än någonsin, delas upp i två läger. Samtidigt som alltfler fortsätter att må dåligt utan att de med spelad omsorg bryr sig ett skit. Borde vi inte kunna bättre än så?

Laddar kommentarer...