Att se, men inte förstå del 2 av 2

Här kommer Columbus skepp in igen, är det så att klimatkatastrofen är så stor, så omfattande och så skrämmande att vi helt enkelt inte kan ta den till oss, att den övergår vår fattningsförmåga?

Jag tror det, åtminstone som en del av vår handlingsförlamning.

Jag brukar ta parallellen med att om jorden skulle hotas av en meteorit i den storleksordningen som utplånade dinosaurierna, då skulle världssamfundet enas och göra allt, precis allt för att förhindra en utplåning. Mänskligheten skulle bli en, förenad i kampen för överlevnad.

Det ÄR en meteorit på väg, inte som en kall sten som susar fram i rymden, utan som en förändring av klimatet, en förändring som kommer rubba förutsättningarna för överlevnad för allt levande på planeten. Det ÄR svårt att ta in, allra helst som de kraftfulla åtgärderna som krävs uteblir.

Utsläppen fortsätter att öka i en tid då de ska halveras på väg ner till noll.

De talas om omställningar, det är fel, det kommer att handla om omvälvningar av ett aldrig tidigare skådat slag. Den civilisation som vi känner som den västerländska civilisationen kommer att förvandlas till oigenkännlighet. Det oavsett om vi klarar klimatmålen eller inte. Dagens produktionsmönster, konsumtionsmönster, resmönster kommer/måste ändras på ett sätt som är svårt att föreställa sig.

Frågan är om vi är beredda till de uppoffringar som krävs.

Frågan är om politiker och makthavare är beredda att ta de oerhört tuffa beslut som måste till?

På den punkten är jag pessimist. Det handlar inte längre om vi klarar 1,5 graders-målet, idag diskuteras det seriöst om hur långt över två graders uppvärmning vi kommer att komma.

Vid fyra graders uppvärmning hotas allt liv på jorden av utplåning.

Läs den meningen en gång till.

Låt den sjunka in.

Ta den till dig, men låt den inte paralysera dig.

Det finns fortfarande ett fönster öppet för att klara, eller åtminstone lindra skadorna från klimatkatastrofen. Men fönstret håller långsamt på att stängas. Några pratar om sju år, andra om att vi har tio år på oss. Det är egentligen ovidkommande, förändringarna måste komma NU, inte imorgon, för då är vi chanslösa.

Unite behind science, reagera, agera.

Bli förändringen som räddar jorden.

Den är värd det.

-Om inte du?

-Vem?

-Om inte nu?

-När?

Laddar kommentarer...