Att se, men inte förstå Del 1 av 2

Det sägs att när Columbus skepp Niña, Pinta och Santa María ankrade upp i det som skulle komma att kallas Västindien så kunde inte urbefolkningen se skeppen. Det var ett så stort avsteg från det normala och vardagen att fattningsförmågan sattes ur spel. Huruvida det är sant eller inte kan vi kanske lämna därhän, men jag vill gärna dra paralleller från detta till vår nutid och till oss som lever här..

Mänskligheten och civilisationen som vi känner den står inför det största hot och den största utmaning vi någonsin haft att hantera.

Jag pratar naturligtvis om klimatkrisen, eller kanske klimatkatastrofen är ett bättre ord.

Jag är ingen klimatforskare, långt ifrån, jag kan erkänna att jag knappt förstår hälften av de grafer som används som argument för och emot. Men jag har följt Gretas råd ”lyssna på vetenskapen”. Jag har efter förra sommarens onormala värmebölja försökt läsa in mig på seriösa forskare som verkligen är insatta i ämnet, och det råder inga som helst tvivel, klimatkatastrofen är här och den pågår i detta nu.

Juni månad 2019 var den varmaste juni någonsin, juli månad 2019 var den varmaste månaden som någonsin uppmätts. De varmaste uppmätta åren någonsin har varit det senaste decenniet. Trenden är tydlig, jorden förvandlas sakta till ”Hothouse Earth”.

CO2 halten i atmosfären har aldrig varit så hög som nu under människans tidsålder, vi har passerat 400ppm CO2, förra gången det hände simmade det delfiner vid nordpolen och det växte träd på sydpolen. Det var för fem miljoner år sedan.

Jag är trebarnsfar, och det är bara den äldsta som upplevt en månad som varit kallare än medelsnittet.

Han fyllde 35 år i år. Förra gången den globala månadstemperaturen var under genomsnittet var februari 1985. De andra två har fötts in i en värld som bara blir varmare och varmare. Det är en stor sorg för mig som förälder.

Jag är en del av Fridays For Future-rörelsen, så gott som varje fredag står jag på torget i staden där jag bor och manifesterar. Manifesterar att jag står med Greta, att vi måste se till att uppfylla statuterna i Parisavtalet, att klimatkrisen är på riktigt och att den pågår i detta nu.

Men reaktionerna är milt sagt ljumma, folk passerar bara förbi och ler lite generat och skyndar vidare, och varje gång det händer tänk ”om ni bara visste”, då skulle ni stå med oss och hela torget vore fullt av människor som krävde förändring och handling.

Del 1 av 2

 

 

Laddar kommentarer...