Jesus som människa

Jag är född och uppväxt i en troende muslimsk familj. Mina föräldrar besökte moskéer vid religiösa högtider och levde i enlighet med Islams föreskrifter. Deras föräldrar var stränga i sin tro och berättade religiösa sagor för oss, främst om hur gud bestraffade synder i helvetet.

Detta var innan revolutionen 1979. Efter det övertogs den religiösa indoktrineringen av staten genom skolor, där samtliga ämnen kopplades ihop med islam på ett eller annat sätt. Det handlade inte längre om egna val inom familjer. Antingen gick man med på att respektera en fanatisk version av islam eller så ansågs man vara förespråkare av korruption på jorden. Det var alltså lindrigare att stämplas som antirevolutionär.

Vad dessa fanatiker inte förstod var att deras metoder skapade den direkta motsatsen. Även barn till troende muslimska familjer som min började ta avstånd från Islam och religion i all dess former. Självklart fanns det en viss andel av befolkningen som köpte allt som de matades med men majoriteten började ifrågasätta sådant som de i generationer hade accepterat som tro.

Det var någonstans där som mitt intresse för andra religioner väcktes. På den tiden var jag fortfarande en stolt nationalist, tillhörande en generation som var influerad av Shahens dröm om en storslagen nationell identitet. Detta trots revolutionen som kort efter segern döptes till en islamisk sådan med samtycke från en överväldigande majoritet av folket. Det hölls faktiskt en omröstning om vad republiken skulle heta och 98% av befolkningen röstade ja till en islamisk republik.

Vi hade fått lära oss om kristendomen som är en erkänd och respekterad religion inom islam, men den påminde alldeles för mycket om den religion som jag var på väg att lämna. Det var samma fokus på strikta order från en allsmäktig gud och ständiga påminnelser om bestraffning ifall någon vågade ifrågasätta denna gud. Man matades med påhittade sagor om jungfrufödsel och vintillverkning på samma sätt som man fick höra hur en analfabet kunde börja läsa vid fyrtioårsåldern bara för att hans gud hade beordrat honom till det.

Zoroastrianism som är en gammal persisk religion passade däremot väl in i min nationalism. “Tänk goda tankar, gör gott och säg goda saker” är grunden för Zoroasters religion, enkelt och därför tilltalande för en grabb i jakt på en ny religion.

Åren gick och livets vägar förde mig till Sverige, vilket gav mig frihet och redskap till att kunna utforska andra religioner. Mitt intresse väcktes till liv på nytt, delvis pga studier vid en kristen folkhögskola i Södertälje. Nu fick jag uppleva en annan version av kristendomen som var betydligt humanare, men den religiösa fascism som vi hade utsatts för i Iran gjorde att jag var noga med att inte falla in i en annan religions mentala slaveri.

Ju mer jag läste om Jesus som person desto mer påminde han mig om Zoroaster i sin personlighet. Som icke-troende och därmed icke-partisk har jag kunnat studera Jesus som person, en människa som vilken annan och jag finner en enastående förebild i honom. Han är genuin, rakryggad och orubblig i sin övertygelse om jämlikhet. Han ifrågasätter sin egen samtid på ett sakligt sätt och informerar andra om det, kravlöst och fredligt. Jesus som människa är så lätt att relatera till och inspireras av. 

Frågan som kvarstår för mig och säkert många andra är varför kyrkan envisas med att presentera Jesus som en gudomlig sagofigur istället för att lyfta fram honom som en äkta människa, någon som vi alla kan relatera till?

  • Islam
  • Jesus
  • Kristendom
  • Religion

Laddar kommentarer...