I den tilltänkta stadsministerns tjänst!

Inte nog med att denna lilla historia är påhittad, den kan även innehålla spår av sarkasm och, faktiskt, sådant som hänt. Något Conny inte brydde sig det minsta om då han fällde upp locket på sin laptop, loggade in på Twitter och i den tilltänkta stadsministerns tjänst började spy ur sig sina floskler om att invandrare inte hörde hemma i hans Sverige. Ett Sverige som för övrigt blev hans i samband med att hans föräldrar valde att ta honom med sig över Östersjön för 59 år sedan och lämna det karga och kalla Finland bakom sig. Ett Suomi som ändå fyllde honom med stolthet när han på flytande finska talade med och lyssnade till historier från fäderneslandet med di gamle på torget. Förutom då när han kände sig nödgad att avbryta samtalen för att gasta åt förbipasserande, som pratade ett för honom obegripligt språk, att “I Sverige pratar vi svenska”.

Conny, som helt saknade det som i dagligt tal kallas folkvett, hade även för vana att kalla alla som var brunare än en snögubbe för svartskallar. Trots att han efter värmeböljan i juni numera hade färgen av en sönderbränd pepparkaksgubbe i december. Åtminstone på framsidan. En bedrift han lyckats med genom att somna i solstolen fler gånger än PostNord hade anlänt i tid. Allt på grund av ett lite för stort intag av alkoholhaltiga drycker innan lunch. Men är det sommar så är det, hade han resonerat med sig själv. Något han gjorde ofta nu för tiden sedan hans sambo upptäckt hans förehavanden på nätet.

Var det inte du som sa att folk från mellanöstern har taskig kvinnosyn? Vad i hela fridens namn är detta? hade hon sagt, pekat på skärmen och inlett den värsta utskällning han varit med om. Värre än den han fått då han försökt smita undan betalningen till en prostituerad han förlustat sig med på en firmaresa till Amsterdam på 80-talet. Det var tider det, hann han tänka när den numera före detta sambon plötsligt gått upp i falsett, kallat honom svin, vänt på klacken och gått sin väg. Vad är det för fel på att kalla vänsterfjollor för horor och önska dom en gruppvåldtäkt, hade han ropat efter henne samtidigt som ytterdörren smällt igen och efterlämnat en karmlossning till en kostnad av 3000 spänn. Det var först när han vänt sig åter mot dataskärmen som han insett att hon öppnat ett meddelande där han skickat en av flertalet dickpics till en för honom helt okänd kvinna.

Nu satt han i alla fall framför datorn som så många gånger förr. Glad i hågen efter tredje groggen och lycklig över att socialtjänsten förbarmat sig över honom sedan kärringen stack. Redo att ta sig an världen och göra den tilltänkta stadsministern en tjänst. Att visa upp det bästa av Sverige. Sånt som patrioter gör. Nu skulle han än en gång sätta alla hycklare på plats. Kvinnohatare, kriminella avarter, IS-älskare, talibanfeminister, torskar, vänsterfjollor och klimatalarmister, alla skulle de få sig en skopa ovett. Ja, till och med de där förbannade bidragstagarna skulle få lära sig veta hut.

När den tolfte groggen började närma sig sitt slut hade han hunnit med att lämna 312 kränkande kommentarer på 152 inlägg. Det om något borde den tilltänkta stadsministern vara nöjd med. Själv var han mest nöjd med de fem mordhot han hunnit utdela till fem kvinnliga politiker i regeringen. Längre än så kom vi inte med denna påhittade historia med spår av sarkasm och inslag av verkliga händelser innan Säpo ringde på dörren och hämtade Conny, som egentligen heter något annat.

Snips, snaps, snut, där var sagan slut!

Laddar kommentarer...