Ett sms, Stina Jackson och en resa på Silvervägen.

Nej, något sms från Stina Jackson har jag inte fått. Dock ett meddelande från biblioteket om att jag hade en bok med titeln “Silvervägen” som låg och väntade. En bok som, för den som inte vet, är just Stina Jacksons debutbok från 2018. Och vilken debut!

Då jag precis avslutat tredje boken i rad med en annan, i mitt tycke, fantastisk författare tog det mig knappa trettio sidor innan resterna av skillnad i meningsuppbyggnad och språkbruk var som bortblåsta och jag fann mig trollbunden. Mindre än ett dygn efter att jag hämtat ut boken tog den plötsligt slut. Vilket blir ett av de bättre betygen jag kan ge, då jag nu ska ge mig i kast med att försöka skriva min absolut första bokrecension. För är det svårt eller nästintill omöjligt att lägga ifrån sig en bok, annat än för måsten i vardagen och umgänge med familj, ja då har en författare lyckats. Vilket inte tillhör vanligheterna. Men, plötsligt händer det!

Som pappa till tre döttrar var det inte svårt att känna och lida med Lelle, som är en av huvudkaraktärerna. I bokens inledning har dottern Lina varit försvunnen i tre år och vi får följa hans intensiva och mentalt uttömmande jakt efter svar. Upp och ner för Silvervägen och in och ut på små skogsvägar längs väg 95. En extremt noggrann och mer eller mindre manisk kamp där jag som läsare kunde känna både den frustration och ibland uppgivenhet som Lelle kände. Handlingen, som utspelar sig i det norrländska inlandet i trakterna av Skellefteå, Arvidsjaur och Arjeplog, är fylld med vackra och vemodiga beskrivningar och ett berättarsätt som tilltalar mig oerhört. Att det skulle vara en debutbok hade jag omöjligt kunnat gissa om det inte vore så att det står omnämnt inne i pärmen i slutet.

Den andra huvudkaraktären, Meja, har i sin tur tillsammans med mamman Silje kommit till orten Glimmersträsk, där Lelle jobbar som lärare. Både Meja och Silje har ett mycket brokigt förflutet i bagaget när de flyttar in hos en man som mamman mött på nätet. Ett i sig märkligt förhållande som inte är helt okomplicerat då mamman bär på psykisk ohälsa och mannen, som är ett flertal år äldre, levt singel hela sitt liv och kanske inte riktigt vet hur han ska hantera den nyckfulla Silje.

Till slut driver mammans sjukdom och ständiga drickande Meja ut på egna äventyr då hon möter Carl-Johan. En av tre söner till traktens enstöring Birger och hans fru Anita. En pappa som är helt övertygad om att staten, eller stater, konspirerar mot sin egen befolkning och att ännu ett världskrig är i annalkande.

På ett mycket skickligt sätt balanserar Stina Jackson historien genom att växelvis beskriva Lelle och Mejas liv och vardag för att sakta men säkert höja pulsen när ytterligare en flicka försvinner. Det i sig gör det än svårare att släppa boken ifrån sig. Man vill helt enkelt veta mer och helst med en gång. När så Lelle och Mejas vägar korsas läggs ytterligare en växel in som förhoppningsvis kommer att ge dig samma känsla som jag fick när upplösningen och slutet närmade sig. Att det var en makalöst bra bok som lovar gott inför framtiden och inte minst bok nummer två med namnet “Ödesmark”.

Vill du ha fler recensioner är det bara att googla “Silvervägen” så får du upp ett antal. Och du, glöm inte att följa Yukiko Dukes Youtubekanal där du får många bra tips av en suverän bokrecensent https://www.youtube.com/channel/UCrGAbJgHPtdvXtNb8CoyWIg?fbclid=IwAR3Vm0BIf6YmsMBWysp2YLxSWbt25Qh0zxNhpdwjfDWhURbaOlOeLzRIXNg

Laddar kommentarer...