Jag kämpar mot alla röster som säger att jag inte duger
Jag klandrar mig själv så hårt
Gräver i mitt förflutna där det finns så mycket smärta
Jag tar fram minnen som sårar mig om igen
Det gör ont att tänka tillbaka
Jag vet jag kunde gjort annorlunda
Jag förstår att jag gjorde fel, för många gånger
Jag skulle stå stark och vara din trygga punkt
Men jag var trasig och rädd
Förlåt
Fan ta mig
Fan och helvete med allt
Slit mig sönder i stycken då om det får dig att må bättre
Strö salt i såren och spotta mig i ansiktet
Vira in mig i rostig taggtråd så jag aldrig blir fri
Håll mig fången och påminn mig om hur dålig jag är
Snälla
Hur många gånger ska jag straffas för alla fel?
Visst är jag inte ensam om att inte kunna bättre?
När ska jag tillåtas släppa det onda?
Jag kunde inte bättre just då, men nu
Idag är inte då
Jag ser allt förakt ditt ansikte
Det går inte att dölja ens med en mask
Det lyser genom dina ögon, dom säger allt
Du är värdelös, kass, usel
Du är…
Du ser på när tårarna rinner
Du förstår att du gjort tillräcklig skada
Du måste sluta anklaga mig för allt
Låta mig gå och lämna bagaget
Släpp mig
Vi står så en stund och klandrar
Lastar synd och skam
Svek och elände
Du, min värsta ovän
Jag, min egen fiende
Du och jag tillsammans
För alltid fast i spegeln
-Åsa-
Laddar kommentarer...