Ruttet salt

På andra sidan av en smal väg där jag bor finns det en liten parkering som ibland blir svår att ta sig ut ur p.g.a. tätt parkerade bilar precis utanför dess infart. Då får man köra rakt ut på gatan först för att kunna svänga utan att köra på andra bilar, vilket sker rätt ofta.

Häromveckan när jag var på väg ut med bilen från den nämnda parkeringen kom det en bil med en äldre man och ställde sig precis framför mig, i väntan på att få köra in. Jag bad honom köra fram en bit så att jag kunde köra ut men det vägrade han att göra och visade med handen på en obefintlig lucka mellan den bil som hade parkerat intill infarten och sin egen. Jag steg ut ur bilen för att prata med honom men stannade vid min egen bil för att undvika upplevas som hotfull och när jag förstod att han inte tänker flytta på sin bil vände jag mig för sätta mig bakom ratten igen. Det var då som jag upptäckte en polisbil lite längre upp på gatan, i väntan på att denna totala blockering av vägen skulle upphöra.

Jag körde fram och tillbaka ett par gånger för att till sist och med väldigt små marginaler kunna köra ut. Medans jag reflekterar över den onödiga situationen ser jag polisbilen i backspegeln, inget konstigt i sig med tanke på att den var på väg neråt och i samma riktning som jag själv. Men när jag körde vidare vid korsningen i slutet på vår gata följde polisbilen efter för att stoppa mig lite längre fram.

Den ena polismannen frågade efter mitt körkort vilket han fick för att kolla upp. Jag vänder mig till den andra killen och undrar om de såg vad som hade hänt vid parkeringen. Efter en kort stund får jag mitt körkort tillbaka och blir tillsagd att blåsa i alkoholmätaren, mitt på ljusa dagen och framför ögonen på folk som känner mig i vårt grannskap. Jag frågar om jag har gjort något brottsligt och varför de följer efter mig och inte den andra bilen som hade blockerat vägen. Till svar får jag höra att jag inte har ett svenskt körkort, vilket stämmer för att jag har valt att behålla mitt schweiziska körkort men det kan de inte ha vetat något om förrän de följt efter mig ett tag och hunnit kolla upp bilens registreringsnummer i sin databas. När de förstår att jag kan prata för mig själv och dessutom på ett korrekt språk säger de att ingen av oss har gjort något brottsligt men de kan inte stoppa oss båda.

Kan ni gissa var på färgskalan den andra föraren som hade blockerat vägen med sin bil och dessa polismän befinner sig? Blir ni förvånade om jag säger att detta inte var den första gången som jag stoppades av polisen utan att ha gjort något brottsligt?

Ni får självklart dra era egna slutsatser av det som jag har beskrivit i detalj. Själv fick jag ännu en påminnelse om strukturell rasism inom polisväsendet i Sverige, vilket är riktigt tragiskt. Hur ska vi kunna lita på ett rättsväsende som så öppet utsätter landets invånare för diskriminering utifrån deras hudfärg? Hur vet vi att vi behandlas rättvist när det uppstår en tvist där motparten är etnisk svensk, eller har samma hudfärg som en etnisk svensk? Utifrån min egen erfarenhet förstår jag de ungdomar i förorten som inte har något större förtroende för polisen. Detta är ett allvarligt samhällsproblem som har uppmärksammats ett antal gånger under mina år i Sverige, utan någon nämnvärd förändring.

“Man saltar allt som kan tänkas ruttna, men vad gör man om själva saltet börjar ruttna?” Persiskt ordspråk

 

  • Diskriminering
  • Etnicitet
  • Rasism

Laddar kommentarer...