Rädsla

Sätt dig ner, sa du i telefon så det gjorde jag och sen sa du få inte panik nu men jag blev misshandlad inatt. Och jag fick förstås panik men dolde det så gott jag kunde för jag förstod ju att du inte mådde bra.

Det var 90-tal och vi var så kära och jag tyckte du var en helt underbar människa. Ändå hade en okänd hoppat på dig, slagit och sparkat och skurit dig med en trasig glasflaska. Ögonvittnen körde dig till sjukhuset och du förlorade väldigt mycket blod. Du hade dött om du blivit liggande sa läkaren. Sjutton stygn i huvudet fick du sy, det var precis så att ögat klarade sig.

Polisen luskade ut vem gärningsmannen var men ingen vågade vittna, alla var rädda för honom. Han gick på anabola steroider, var känd som våldsam, inte någon man ville bli ovän med. Maktlösheten gjorde mig ursinnig, han gick fri medan du for illa, du och vi som älskade dig. Det blev inget efterspel, ingen dom och det var hemskt. Vi levde vidare bäst vi kunde, för vad ska man annars göra?

Länge efteråt var jag så väldigt rädd.

  • Våld

Laddar kommentarer...