Olyckan

Sista gången jag såg dig var kvällen innan du dog. Jag cyklade hem från mitt sommarjobb och du stod utanför kiosken. Du ropade nåt retsamt, leende och vinkade åt mig. Jag vinkade tillbaka.

Det finns ju sår som läkts också, tackålov. S var en barndomskamrat. Vi var avlägset släkt, hade gått i samma skola och satt i styrelsen i samma förening ihop med ett par tjejkompisar till mig. S var en godhjärtad kille och retsam på ett snällt sätt. Den här sommaren var han 17, jag var 19.

S sommarjobbade inne i stan och när hans moped vägrade starta den här morgonen kunde han inte ta sig till busshållplatsen. Istället stannade han hemma och hjälpte sin pappa på gården. Jag vet inte varför, men han åkte stående bakpå traktorn på ett sätt som är förbjudet men som många ändå gjorde. De körde över en obevakad järnvägsövergång med dålig sikt och tåget kom.

På min arbetsplats några kilometer bort hörde vi sirener och hela dagen berättade lokalradion om en dödsolycka. De angav platsen så konstigt att jag inte alls tänkte att någon jag kände kunde vara inblandad.

Den kvällen väntade pappa på mig med bilen utanför jobbet, min cykel låg redan i bagagen. När jag satt mig i bilen sa pappa att den som dött i olyckan var S. Igen samma overklighetskänsla som vid självmordet ett halvår tidigare. Jag satt som in en bubbla av glas, allt utanför bubblan tedde sig overkligt.

Jag sa inget på vägen hem. Efter middagen gick jag till en kompis och vi teg oss igenom kvällen tillsammans. Det finns just inget att säga när något sådant händer någon man tycker om.

Några veckor tidigare hade en kille i en parallellklass dött i cancer. Han var ingen jag kände, men det berörde mig ändå. Detta blev året då jag på allvar insåg att jag inte var odödlig. Att man inte är garanterad ett långt liv bara för att man är ung. Det blev året då jag förstod att om man tycker om människor ska man visa det och inte ta dem för givna.

Jag minns S med vemod, han gick miste om så mycket och jag tror han gillade livet. Han var oftast glad, lite slarvig och full av liv. Jag lägger blommor på hans grav ibland. Tänker på honom en liten stund. Sen går jag hem.

  • Trafikolycka
  • Ungdom

Laddar kommentarer...