Missnöjda människor

En av de saker jag lärt mig genom åren är att en del människor aldrig blir nöjda. Det klokaste är förstås att strunta i dem, men på förekommen anledning vill jag nu ge några exempel.

Har jag behov av att dra mig inom mig själv och sluta mig, så är det något misstänkt med mig, då döljer jag något. Är jag öppen och bjuder på mig själv så vill jag stå i centrum och tror att jag är något.

Håller jag mig till småprat om ditt och datt är jag antingen ytlig eller helt avstängd inombords. Är jag ärlig och äkta så är jag självupptagen och tror att jag är den enda människan i världen som har något att säga.

Berättar jag om en personlig erfarenhet som gjort ont så förminskar jag andras lidande eller tror att bara jag har lidit. Och håller jag mig borta från det personliga så bjuder jag inte på mig själv.

Jodå, jag har hört alla ovanstående och många fler. Det bara fortsätter och jag ser vänner råka ut för detsamma. En del människor vill en helt enkelt inte väl. Egentligen är det rätt synd om dem om deras liv är så trista att de måste lägga tid och energi på mig för att liva upp sig lite. Mina djupaste kondoleanser.

Saken är bara att de här personerna förstör med sitt skitsnackande och sina nålstick. De gör illa människor och de skrämmer människor till tystnad.

Jag begär inte att folk ska vara helgon. Men hur svårt kan det vara att tänka sig för innan man öppnar munnen?

  • Missnöje
  • Ryktesspridning
  • Skitsnack

Laddar kommentarer...