Livet

Det där med att vara en människa är inte så enkelt. För egen del gick livet på en räkmacka, eller hur man nu uttrycker sig. Pang! Vid 41 års ålder, med tre barn och fru, med fullgod utbildning och bra jobb, så sade det plötsligt stopp. Var är jag i livet, vill jag det här?

Ett drygt 20-årigt förhållande tog slut men vi är bra vänner. Hon, mamman till mina barn, är fantastisk och vi samarbetar bra.

Det var ju ett ganska skönt liv ändå. Familjen AB. Vi löste det mesta som vardagen gav och tog..

Det är efter detta jag gått på nitarna. Tre stycken som verkligen skakat om mig i grunden. Allt har med relationer att göra, allt har med att jag plötsligt upptäckt att jag är en känslomänniska. Jag trodde på riktigt att jag var en logisk matematisk person som handlade utifrån det, men det var min förstående mamma som på riktigt sa till mig:

-Nej, jag ser på dig när du kommer hur du mår. Hur du går och hur du hejar.

Det var en lärorik mening, som jag tänker ofta på.

Den första niten, det var en catfish. Den andra niten var en härlig tjej under en kort period och den tredje niten var en fantastisk kärlek som jag verkligen saknar fortfarande.

Det är nu jag undrar hur man reser sig!

För jag är jäkligt känslig.

Laddar kommentarer...