Kan du se mig i ögonen och säga att det är mitt fel
Kan du i ärlighetens namn svära på att du väljer sanningens ord
Inget spelar längre någon roll
Med tomma ögon ser du rakt på mig men ändå igenom som att jag är osynlig
En iskall blick skär hål, kapar varje tråd av kärlek och lämnar ett tomrum
Du föder rädsla och göder den med hat
Måste du vara elak
Måste du såra
Jag är inte så stark som jag säger, som alla tror och ser
Jag går sönder totalt i det här
Det du gör krossar allt jag är
Som en porslinsdocka slås jag i spillror
Det är för sent att plocka upp skärvorna
Jag har slitit, vänt ut och in på allt, hela min själ har jag gett
Smärtan av detta drar mig ned i ett djup där jag inte får luft
Det känns som om jag drunknar
Kanske är detta något som jag måste vänja mig vid
Vad mer kan jag göra när jag har testat alla vägar och ingen leder fram?
Vad finns kvar?
Är detta vår nya verklighet?
Är det mitt fel att det är ditt fel?
Är allt jag gör så fel så du måste rasera allt vi har haft?
Vill du att jag ska trasa sönder dig så du kan kasta det på mig sen?
Så du kan få rätt i din påhittade verklighet
Så du får säga att du visste att jag skulle göra det till slut
Vill du få rätt med en lögn som är svartare än den mörkaste natten?
Jag måste överleva så jag drar nu
Lämnar allt det som jag inte längre kan hantera
Med ett förlåt släpper jag dig här
Jag hoppas att du en dag kan förstå
Förlåt men jag kan inte dö för dig
Inte den här gången
-Åsa-
Laddar kommentarer...