I krigstid

Edit är rädd nu. Det är krig, Europa brinner. Stridsflygplan förirrar sig in över Hallandskusten. Hon griper om köksbänken så knogarna vitnar.

Hon har att stå i, och det är bra. Stora flickan fyller sex det år då kriget bryter ut. Den lilla, min mamma, fyller ett år.

Krig drabbar barnen. Som Pertti, krigsbarnet, långt hemifrån. Han finner sin plats hos Knut och Edit, leker bra med flickorna. Men han är ett barn, borde vara hos sin mamma.

Edit är rädd, men ibland måste hon le. En engelsk flygare störtar en bit från gården, stora eldsflammor slår upp. Lilla flickan gråter. Det är flygplanet hon tycker synd om. Flygaren dör. Det är inget att le åt.

Barnen leker om sommarkvällarna, vill inte komma in. Edit hotar med Titterittan och Sket-kalven. Ingen vet vilka dessa väsen är, men barnen kommer springande. Vill inte att att dessa farliga varelser ska ta dem.

Edit söker tröst i vardagen. Rutiner ska hållas, allt det vanliga fungera. Gården är ganska stor, de klarar sig. Knut pysslar om sina älskade hästar. Stora arbetshästar, hans arbetskamrater. Edit sköter hushåll och barn. Svär gör hon inte, vill inte lära barnen. Men hon har sina kraftuttryck. Muttrar skit, piss och hallonsaft mellan tänderna när hon blir arg.

Edit skulle gå genom eld för sina barn. Och hon är noga med att behandla Pertti som om han var hennes egen. Har de tagit hit honom så får de ju ta väl hand om honom. Hon lider med hans mamma. Så hon måste sakna honom, oroa sig.

Flickorna bråkar mycket. Kivas, som de säger. Edit har tagit hand om många barn. Aldrig har några kivats som hennes egna. Den yngsta, min mamma, är en riktig retsticka. Hon fostrar dem med fast hand. De tjatar ibland, försöker övertyga. Men Edit är bestämd: Har jag sagt nej så har jag sagt nej.

Det blir konstigt när Pertti åker hem till Finland. Tomt. Men snart är vardagen tillbaka i vanliga spår. Flickorna leker i trädgården, Knut cyklar in till stan på lördagarna. Ibland har han med sig en papperspåse med några räkor hem. Då är det fest.

Kriget tar slut alla är glada. Den hemske Hitler är nedkämpad och död, nu slipper man höra honom på radio. Stora flickan går i skolan. Lilla flickan, min mamma, börjar nästa år. Den stora gör bra ifrån sig med studierna. Hon är begåvad, borde läsa vidare. Men vem skulle betala för det?

Edit och Knut har det gott med sina flickor. Rädslan som väckts av kriget klingar sakta av. Det är över. Nu kan man börja leva igen.

Laddar kommentarer...