Fotbollsmatchen man aldrig glömmer, del 1

Det kräver sin man att förklara skeendet i Hjo på 90-talet, närmare bestämt i Norra Fågelås för många, många år sen. Typ 25 år sedan

Som knatte började jag spela fotboll i IFK Trollhättan som 6-åring, sen bytte jag till Trollhättans FK (i texten skriver jag nu TFK) eftersom den klubben var närmast min stadsdel.

Jag var 11-12 år när jag bytte till TFK och jag fick en fantastisk tränare. Inte på det viset att han var bäst på att få oss bra på fotboll, utan för att han var bäst på att få oss att ha roligt! Vi hade det verkligen fantastiskt under många år, men vi var inte särskilt bra. Någon årgång innan oss hade sopat banan med Sverige, Håkan Mild spelade där till exempel.

När vi blev juniorer anslöt även Gustaf Andersson , senare Västra Frölunda, IFK Göteborg och Helsingborg. Han var mest A-lagsspelare, men vi spelade med honom när det var större cuper.

Till saken hör att TFK och andra klubbar i Trollhättan genom åren haft en grym historia att fostra bra spelare. Håkan Mild är exceptionell givetvis. Sen Gustaf Andersson, Tom Pettersson, Simon Hedlund, Jakob Johansson, Johan Dahlin, och Erik Dahlin.

Jag var inte där. Jag låg inte i någon proffsdröm. Jag ville ha roligt och jag hade verkligen roligt.

TFK:s P73 som jag tillhörde var ganska kass faktiskt. Vi kämpade ofta i botten av tabellerna. TFK P75 däremot, de två år yngre kollegorna, de förlorade inte en enda match på flera år.

Det är nu den viktiga, för mig, insikten kommer. Vad är viktigast för en förening?

Jag lade ner den seriösa träningen under sista terminen på gymnasiet. Jag var drygt 18, hade problem med allergi på våren och så kom studentfesterna i allt tätare takt.

Jag flyttade till Karlstad och började plugga, men samtidigt startade TFK upp ett C-lag. Wow, där ville jag vara med. Så när jag var hemma på helgerna så var jag med på matcherna. Och tro mig, jag var jäkligt snabb då som tidigare! Jag hade stått i mål sen jag var 8 år, men nu fick jag spela forward. Jag gjorde en hel del massor av mål, men det är inte därför jag skriver, för det viktiga kommer nu: En match var vi hela nio 73:or som spelade!

I en förening hjälps man åt. Man säljer bingolotter, hjälper till vid hemmamatcher, är bingokontrollant, säljer lotter, Newbody eller vad som nu frågas efter. Vi 73:or hjälptes åt vid bingo och lottförsäljning och alla hyllade vi den tidigare tränaren. Han som fick oss att ha det så kul!

Det är en enorm styrka för en klubb att ha så många kvar i föreningen!

Minns inte året faktiskt, men det var mitten 90-tal. TFK:s A-lag kämpade i toppen av division 3 och skulle ha en viktig match mot toppkonkurrenten IK Kongahälla på onsdagen. På söndagen innan skulle TFK spela DM mot Norra Fågelås, division 6, laget jag berättade om i starten.

Vårt C-lag blev kallade att åka dit, för A-laget behövde koncentrera sig spå seriefinalen. Normalt sett mötte vi B-lag från division 5- och 6-serier och gjorde det bra.

Enligt uppgift gjorde vår kanslist upp med Norra Fågelås att vi skulle komma med vårt C-lag, och då skulle de ställa upp med sitt B-lag.

 

Laddar kommentarer...