En helt vanlig dag

I ett liv där diagnoser finns vet man aldrig hur dagen kommer att se ut. Natten kan vara sövande och när man sover som bäst så väcks man ur sin koma med ett illvrål. Vad händer, är det brandlarmet?! Nej, det var en fluga som flög förbi minsta dotterns öra. Hmm, javisst är jag vaken, eller i alla fall halvt. Jag går till köket för att plocka fram frukost. Ett illvrål igen. Vad nu då? Jaha, strumpan hamnade snett.

Vi sitter vid bordet. Alla kanter på mackan ska bort, helst ska det se ut på samma sätt som igår. Mutter hörs. Attans, jag skar bort för lite av kanten, enkelt ordnat. Ipaden slås på och smaskandet hörs högt och tydligt, frukosten intas i lugn och ro.

Ojdå, klockan är mycket. Nästa steg, få på ytterkläder. Illvrål. Åh, jackan passar inte idag men den passade ju igår. Vad händer?! Ok bara att hitta en annan jacka. “Vänta! Jag har glömt att kolla så alla gosedjuren ligger skönt under täcket medans jag är i skolan, de vill ju inte frysa.“ Ja jag förstår men nu måste vi verkligen gå ner till taxin.

Åh härligt, en stund för mig att pausa.

Det ringer. Äldsta dottern behöver en kompis på rasten, ja ok jag är med så vi pratar. Det är många tankar som flyger runt i en tonårings huvud, jag försöker hänga med. “Men hallå! Du lyssnar ju inte!” Jo visst lyssnar jag, hjärnan gick bara på lågvarv i några sekunder, sorry, jag är med igen. Hallå, öh ja, va? Vem pratar hon med? Jaha det kom visst någon. “Hallå, lyssna då!” Va, pratar du med mig igen, jaha ja det är svårt att hänga med som sagt men nu är jag med. Klick, ok rasten var visst slut.

Ja men då fortsätter jag med pausen. Jag äter en macka och löser lite korsord för att få igång hjärnan och sen intar jag min plats vid datorn där jag spenderar min lediga tid till att spela sims samtidigt som det poppar skön musik från spotify. Det går nån timma och sen ringer det igen.

“Hallå, vad gör du? Jag har rast, det är tråkigt.” Mhm ok, vad ska jag göra? Du kanske kan kolla på Netflix? Nej ok ja jag fattar det går ju inte. Nej jag vet inte hur jag tänkte. Du skulle kunna plugga? Nej just det, du orkar inte. Ja jag förstår. Jo men ja, nej nu vet jag inte. Klick. Där var rasten slut igen.

Jag andas, spelar, njuter av musiken och går tillbaka till min paus. Klockan blir 14 och snart kommer yngsta dottern hem, dags att avsluta.

Det ringer. “Hej mamma. Vad ska vi göra idag, kan vi leka?” Yngsta dottern är på väg hem så nu ska hjärnan kopplas på igen. Leka, orkar jag? Vad ska vi göra? Ja jag vet inte riktigt. Vi ska äta. “Vad blir det för mat?” Köttbullar och mos. “NEEEEEEEJ! JAG HATAR KÖTTBULLAR FATTAR DU VÄL. JAG HAR ALDRIG GILLAT DET. VI ÄTER DET HELA TIDEN. JAG HAR TRÖTTNAT!” Maten blir, det finns inget annat alternativ. Leker gör vi i minst en timma. Duscha ska vi hinna med. Kvällsmat och läsa bok också innan klockan blir 20. Jo men vi kör på. Det ringer. “Mamma, jag har slutat nu. Vad blir det för mat?” Köttbullar och mos. “Meeeh” Tacksamheten lyser igenom med sin frånvaro. Jaja, mat blir det i alla fall.

Läggdags. Ritualer. Allt ska ske på samma sätt, blir det fel så görs det om. Måste organisera gosedjuren också, tänk om någon ligger fel. Sådär då blir det bok. Jag blir avbruten minst 50 gånger. Ok, det tog bara en timma idag. Godnatt. “MAMMA!” Jaha, täcket ligger fel, vi glömde vatten, och handkram. Ja jag kommer. Godnatt.

Äldsta dottern sover, hon har tröttnat på att vänta. Godnatt viskar jag genom dörren. Jag landar i soffan med särbo och Netflix. Imorgon kör vi på igen.

Laddar kommentarer...