Bara 14

Jag minns den nyårshelgen, kommer aldrig att glömma. En äldre man i släkten sa att världen måste vara bra ond om en 14-åring inte vill leva längre. Än idag känner jag chockvågor gå genom kroppen när jag tänker tillbaka.

Den nyårsaftonen var jag i Göteborg, gick på fest med en kompis. En rolig fest. Visst fanns det alkohol men vi var inte så vilda av oss. Vid midnatt tände vi tomtebloss och sprang runt i villaområdet i västra Göteborg, ropade gott nytt år. Sedan slängde vi oss i snön och gjorde snöänglar.

Jag var 18 och det bidrog väl till att jag inte kände dig så väl. Fyra års ålderskillnad är mycket i tonåren. Vi var släkt till släkten, bodde långt ifrån varann. Du skulle ha en viss roll på nån släkttillställning på nyårsdagen. Resten av min familj skulle vara med där.

När jag kom hem från Göteborg fick jag veta. Det blev ingen tillställning, för på nyårskvällen tog du ditt liv. Jag vet inte varför och det spelar ingen roll men jag minns känslan av overklighet som kom över mig när mamma berättade.

Det är ju helt ologiskt men länge efteråt kände jag skuld för att jag haft roligt medan du dog. Mina lärare på gymnasiet var bekymrade den vårterminen, min frånvaro ökade och jag hade ständigt huvudvärk. Det rättade till sig så småningom men det tog tid. Ditt självmord skakade mig i grunden. Det gjorde något med min trygghet och min syn på världen, det låg som en skugga över mig, länge.

Du blev bara 14 år gammal. Du missade så väldigt, väldigt mycket.

Laddar kommentarer...