Bakom stängda dörrar står du, ini mörkrets dunkla vrå
Du ligger stilla i din säng när du hör någon där ute slå
Du andas tyst och önskar stilla, du vill bara få ett stopp
En liten klump blir bara större och den växer i din kropp
Ditt liv är präglat utav våld, skador, skam och svek
Aldrig har det funnits plats för kärlek, skratt och lek
Hur mycket du än ber
Och hur mycket du än ser
Finns det ingen dig som hjälper
Du står ensam i din värld
Du ser blod som rinner stilla och små märken som tar form
Rädslan i din själ den tilltar och blir till slut enorm
Du har så mycket du får bära
Fast du inte orkar gå
Du vill släppa taget om allt
Nu vill du bara få gå
Du vill rymma, glömma allt och aldrig mera se
Du har så mycket mera i dig som du gärna vill få ge
Men du når ej fram till någon, inte ens en enda gång
För kroppen din är svag och natten är din dag
-Åsa-
Laddar kommentarer...