Varje dag bränner mina ögon
Tårar rinner, det bränner i bröstet, det gör ont
Varje dag är jag ledsen för något
Varje dag är jag arg för något
Varje dag finns oron
Varje dag finns en stress
Vet du för vad?
Inte jag heller
Jag behöver dig varje dag, varje stund
Ensamhet, visst finns det inom dig med?
Trötthet, jag vet att du känner det
Ledsenhet, jag vet att du förstår
Ångest, jag vet att du upplever samma
Ömhet saknas men finns någonstans
Den är gömd, förträngd
Närhet, en hand, en kram
Jag vill, jag kan inte, jag vill inte
Känner du kylan, värmen?
Avståndet som ökar och minskar
Tankar virvlar
Grubbel nöter
Tröstlöshet river
Kärlek bränner
Samvete sliter
Jag går sönder
Igår, idag, i natt
Jag vill inte skada, såra, göra illa, göra fel
Jag vet, du vet, det händer om igen
Igår, idag, alltid
Det är inte min mening men det blir igen
Jag vill bli förlåten, vill förlåta
Jag vill ge igen, vill ta tillbaka
Jag känner mig förvirrad
Jag behöver tröst
Se mig, snälla håll mig kvar
Jag behöver dig
Släpp mig, jag behöver vara fri
Låt mig välja ensamhet
Låt mig välja dig
Fram och tillbaka
Jag vet inte vad som är bäst
Vad jag vill, vad jag behöver
Ingen aning
När det är riktigt tufft och ångesten knackar på dörren och tvingar sig in då vill man krypa in i ett skal och gömma sig tills det ljusnar. Man vill ha närhet samtidigt som man vill få vara ifred. Man vill vara med någon men ändå sitta ensam. Man vill gråta men det kommer bara skrik som övergår i stark press över bröstkorgen och det blir en panikångestattack. Det är inte lätt att möta ångest, varken för den som genomlider den eller den som står bredvid. Att plåstra om ett sår eller linda om en skadad arm är lätt, man ser vart skadan är och vad som gör ont. Ångesten kan ingen se utanpå, den går inte att ta på men den är så viktig att ta hand om ändå.
Laddar kommentarer...