Ångest

Varje dag bränner mina ögon

Tårar rinner, det bränner i bröstet, det gör ont

Varje dag är jag ledsen för något

Varje dag är jag arg för något

Varje dag finns oron

Varje dag finns en stress

Vet du för vad?

Inte jag heller

 

Jag behöver dig varje dag, varje stund

Ensamhet, visst finns det inom dig med?

Trötthet, jag vet att du känner det

Ledsenhet, jag vet att du förstår

Ångest, jag vet att du upplever samma

 

Ömhet saknas men finns någonstans

Den är gömd, förträngd

Närhet, en hand, en kram

Jag vill, jag kan inte, jag vill inte

Känner du kylan, värmen?

Avståndet som ökar och minskar

 

Tankar virvlar

Grubbel nöter

Tröstlöshet river

Kärlek bränner

Samvete sliter

Jag går sönder

Igår, idag, i natt

 

Jag vill inte skada, såra, göra illa, göra fel

Jag vet, du vet, det händer om igen

Igår, idag, alltid

 

Det är inte min mening men det blir igen

Jag vill bli förlåten, vill förlåta

Jag vill ge igen, vill ta tillbaka

Jag känner mig förvirrad

Jag behöver tröst

 

Se mig, snälla håll mig kvar

Jag behöver dig

Släpp mig, jag behöver vara fri

Låt mig välja ensamhet

Låt mig välja dig

 

Fram och tillbaka

Jag vet inte vad som är bäst

Vad jag vill, vad jag behöver

Ingen aning

 

När det är riktigt tufft och ångesten knackar på dörren och tvingar sig in då vill man krypa in i ett skal och gömma sig tills det ljusnar. Man vill ha närhet samtidigt som man vill få vara ifred. Man vill vara med någon men ändå sitta ensam. Man vill gråta men det kommer bara skrik som övergår i stark press över bröstkorgen och det blir en panikångestattack. Det är inte lätt att möta ångest, varken för den som genomlider den eller den som står bredvid. Att plåstra om ett sår eller linda om en skadad arm är lätt, man ser vart skadan är och vad som gör ont. Ångesten kan ingen se utanpå, den går inte att ta på men den är så viktig att ta hand om ändå.