Värmlandsresan

Vi var jämngamla, hon hette P. När hon berättade undrade jag varför hon inte bara lämnade honom, jag vet inte om jag frågade, jag hoppas inte det. Vi var tonåringar, jag bodde fortfarande hemma, hon var sambo med en alkoholiserad gubbe, han var över 30.

Den påsken passade jag hennes två nymfparakiter när hon reste bort. P kom hem till mig med buren, vi höll den borta från katten och hon visade mig hur fåglarna skulle skötas. Jag hade dem i en vecka, det gick bra.

Hon tog inte hand om sig själv. Flera gånger hamnade hon på akuten när hon blev sjuk av att ha blandat alkohol och penicillin. Läkarna skällde, ändå fortsatte hon. En natt fick en kompis som hade bil åka in till stan och hämta henne. Sambon hade slagit henne gul och blå, hon fick skjuts till kvinnojouren, fick hjälp, ändå gick hon tillbaka till honom. Varje gång. En kompis köpte en bok om kvinnomisshandel som vi läste. Varför män slår. Varför kvinnor stannar. Lite klokare blev vi kanske.

Det blev sommar och P bad mig följa med till Värmland över dagen. Där fanns hennes familj, de ville träffa henne, hon ville ha moraliskt stöd. Jag vet inte hur mycket stöd jag var för henne men jag följde ju med i alla fall. Hon var inte ensam.

Maten var god men det blev hemska timmar. Plötsligt förstod jag varför hon stannade hos sin misshandlare, varför hon misshandlade sig själv. Hela hennes familj gav sig på henne verbalt, hela tiden. Det var ren mobbning, jag såg henne krympa ihop. Jag vet inte vilket som var hemskast, att hennes mormor deltog eller att mamman sa hon ville ha en dotter som mig istället. P ryckte till som av ett piskrapp, blev blodröd, tittade ner och gav mig en vädjande skamsen sidoblick. Det var ju inte hon som skulle skämmas!

Jag började prata nervöst, pladdrade på, drog till mig uppmärksamheten för det var det enda jag kom på i hastigheten. Avleda, ge P en möjlighet att samla sig. Det var i slutet av dagen, dags att åka hem.

I början satt vi tysta i bilen, det fanns liksom inget att säga. Men Sverige var sommarvackert, bilradion spelade bra musik och vi var 19 år. Snart pratade vi och skrattade som vanligt.

  • Kvinnomisshandel
  • Mobbning

Laddar kommentarer...