Utflykt till gamla tider

Vi åker till Martha på ön om somrarna. Packar in oss i bilen och ger oss av. Ut i sommaren, ut till havet och klipporna. Det bohuslänska landskapet gör mig levande. Kaffe och saft serveras på Marthas uteplats. Solen gassar. De vuxna pratar om människor som är döda, händelser långt tillbaka i tiden. När samtalet glider in på Marthas bror Richard fastnar hennes blick i fjärran. Ja, Richard dog ju ung, säger hon.

Sedan blir det tyst. Marthas far sålde mark till folk som ville bygga sommarhus, men han hade även egna stugor som han hyrde ut. Jag får låna en av de minsta stugorna över en helg. Den ligger på en äng nära Marthas hus. Jag sitter på förstukvisten och ser junikvällen sänka sig. Just då är jag totalt lycklig. Så glad att vara precis där jag är. En lätt ďimma över ängen, det är lätt att förstå att människor förr trodde att älvorna dansade där. Vid skogsbrynet står ett rådjur och tittar vaksamt åt mitt håll. Jag tänker på farfars släktingar som kom hit för längesen. Släkten går att spåra tillbaka till Norge på 1700-talet. Så hamnade de här, i detta karga landskap.

Jag tänker på Marthas far, en dramatisk och färgstark man. Som så många andra män i släkten tog han mycket plats. Och som så många andra män i släkten drog han gärna skrönor, den ena färgstarkare och mera otrolig än den andra.

Som den från Amerika, om en fabrik som tillverkade skor med gummisulor. Den låg på sjunde våningen och när det började brinna sa chefen åt arbetarna att knyta på sig så många par skor som möjligt och hoppa. Gummisulorna skulle hjälpa dem att landa mjukt. Sagt och gjort, de snörde på sig alla skor de hittade och hoppade ut genom fönstret. Men gummisulorna gav så bra studs att de allihop studsade upp och ner i flera timmar innan de landade. Marthas far har en bror som är sjöman, han berättar också historier när han kommer hem på besök. Om sjöjungfrur, sirener och hela städer på havets botten.

Det blir en fin helg för mig, jag promenerar och hoppar på klipporna. Sitter tyst och tittar på havet. Läser. Skriver. Tänker på mina släktingar från förr och undrar hurdana de var. Hur de mådde och levde sina liv. Vad hade de tyckt om mig? Jag blir hämtad på söndagen, Martha bjuder på kaffe. Vi åker över till grannön och tittar på ett hus där släktingar bott. På ängen bredvid ska det ha hållits häxsabbat, två häxor dömdes. Jag undrar om mina släktingar visste det? Om det betydde något för dem?

I bilen på vägen hem är jag dåsig av all frisk luft. Jag tror att Martha tyckte det var roligt att jag ville vara där.

Jag förstår inte Martha. Men jag tycker om att hon vågar gå sin egen väg, vara annorlunda. Att hon stålsatt sig mot skvaller och utanförskap. Att hon gjort det bästa hon kan av sitt liv, med de ramar och förutsättningar hon fick. Alla har inte den styrkan.

  • Bohuslän
  • Gamla Sverige
  • Kvinnoliv

Laddar kommentarer...