På ön

Martha föds i Amerika, i Chicago närmare bestämt. Pappa gör affärer och blir rik där, när de kommer hem köper han en massa mark på ön. Martha behöver inte niga för de vuxna på ön, det har pappa sagt. Det är tidigt 1900-tal. Pappa köper ett fint hus med en fruktträdgård på baksidan. Det är pappa som bestämmer.

Å Martha, om du hade fått gifta dig med den fattige fiskarpojken från grannön, hur hade ditt liv blivit då? Men pappa säger nej. Pojken har varken pengar eller framtidsutsikter. Så blir Martha en av alla dessa hemmadöttrar som tar hand om åldrande föräldrar. Hon är envis och temperamentsfull, ibland arrogant. Ändå finner hon sig länge i sitt öde.

Ibland förändras livet väldigt plötsligt. Martha unnar sig semester, en bussresa ner i Europa och där, i Belgien finns Claude. Han är katolik. Gift, separerad, kan inte skilja sig. Men han följer med Martha till ön. Hon är inte ensam längre. Nu lever de i synd i pappas fina hus, sitter om sommarkvällarna på uteplatsen och ser ut över fruktträdgården. Äppelträd i snörräta rader. Om dagarna driver de tillsammans en kiosk i färjeläget. Alla vet vilka de är.

Hon får ha sin Claude i ganska många år, sedan blir han sjuk och dör. Nu är hon ensam i det stora huset och hon omger sig med djur för att ha lite sällskap. Katter och hundar inomhus, får i stallet. Hon utvecklar sin excentriska ådra. Tycker att kommunen tar för mycket betalt för sophämtningen. Så hushållssoporna eldar hon upp. Det som inte kan brännas gjuter hon in i en stor betongklump som ligger i hagen bakom stallet. Hon förevisar den gärna.

Vi besöker henne om somrarna. Känner närheten till föregående släktled, alla de som arbetat och slitit ont här. Det är en vacker ö hon bor på, ett vackert hus. Marthas hus är uppdelat i två lägenheter. Hon blir så osams med kvinnan i den andra att hon tar dit byggare. De får bygga isär huset så att en smal gång skiljer de båda husen åt. Martha pratar inte med sin närmaste granne på över 20 år.

Om vintrarna tar hon sparken över isen till Marstrand och gör ärenden. När en läkare konstaterat att hon har lunginflammation tycker han att hon borde lämna sparken i stan. Ta sig hem på annat sätt. Men Martha litar inte på stadsborna, de kanske stjäl hennes spark. Martha hämtar ut sitt penicillin och tar sparken hem till ön.

Det är svårt att veta hur Martha mår de sista åren. Hon är av den gamla stammen. Man ska inte sjåpa sig, inte gnälla. Vi är ledsna när hon går bort. Martha har varit en färgstark och spännande kvinna, obändig och orädd. Nu bor andra människor i det vackra huset med fruktträdgården. Vi åker inte till ön om somrarna längre.

  • Gamla Sverige
  • Kvinnoliv

Laddar kommentarer...