Kvinnoöden

Tre systrar har han, min morfar. Äldst är Berta. Hon vill bli lärarinna men det finns inga pengar till utbildning. Istället blir hon festkokerska, lagar maten på många av de stora kalasen i trakten.

När Alfred och Bina dör bor Berta kvar i huset de byggde. Hon bjuder alltid vår familj på julfrukost på julaftonsmorgnarna. Vi stannar till hos henne i Haverdal på väg till mosters familj. Det enda jag minns av hennes matlagning är att hon smaksätter köttbullarna med kryddnejlikor. Jag tycker inte om det men äter artigt upp.

Yngsta systern heter Karin. Hon blir med barn så hon och Gustav gifter sig. De får tre barn. När de börjar odla grönsaker flyttar mellansystern Ellen dit för att hjälpa till. Hon har varit förlovad men det tog slut, mannen gjorde en annan gravid och måste gifta sig med henne. Nu blir Ellen förälskad i sin svåger Gustav. Och hon blir kvar hos honom och Karin genom åren.

Det är lätt att tänka att man själv skulle brutit upp. Flyttat långt bort. Nya människor, andra män. Men Ellen lever i en helt annan tid. En annan kvinnoroll. Som barn drömde hon om att spela piano men det fanns inga pengar till lektioner. Sen blev det aldrig av.

När Karin dör i cancer är det Ellen som tar hand om Gustav fram till hans död. Själv blir Ellen 103, nästan 104. De sista åren tar hon sig en whisky varje kväll. Hon tycker det är gott och på något sätt gör det mig glad att hon unnar sig. Det hålls en stor fest när hon fyller 100 och på bilderna strålar hon som en sol.

När man vet en del om de här kvinnornas liv blir det lättare att förstå varför de, framför allt Ellen, inte alltid är så snälla mot min mormor Edit. Hon är ju utsocknes och kommer från arbetarklass, inte välmående bönder. Och till skillnad från sina svägerskor har hon gått sina egna vägar sedan hon var 18. Edit uppmuntrar systrarna att starta eget. De är ju så duktiga att baka, varför inte starta ett bageri. Men det blir inte så.

Ju mer jag lär känna släktleden bakåt, ju mer tacksam blir jag att jag lever idag. Även om mycket är fel i vår tid, även om jämställdhet mellan könen kan kännas långt borta så kan vi ändå i stor utsträckning välja våra liv. Vi ”måste” inte gifta oss om det blir barn. Vi har möjlighet att försörja oss själva. Det finns hemtjänst och hemsjukvård, ingen måste bli hemmadotter och avstå från sitt eget liv. När jag hör röster höjas i världen för att beskära kvinnors rättigheter, förpassa oss tillbaka till hemmet blir jag rädd. ”Den gamla goda tiden” var inte god mot alla.

  • Gamla Sverige
  • Kvinnoliv

Laddar kommentarer...