Tidigt lärde jag mig konsten att bygga murar
Rustningar av det starkaste stål så inget skulle kunna skada
Jag skapade mig en borg som aldrig skulle ge vika
En borg som uteslöt allt och alla
Men så en dag vänder vindarna
Väggarna spricker och murarna ger vika
Maktlös står jag och ser på när allt rasar sönder
Det enda som kvarstår är en tung tystnad och ett hav av ruiner
Mitt skydd är borta
Tomheten slår mig hårt och jag faller igenom
Faller rakt ner i de djupaste hålor
Till demonernas rike
Det stället jag fruktat så länge
Jag brinner
Andas aska
Men jag ska överleva
Jag ger inte upp
Jag springer från demonerna som jagar
De flåsar mig i nacken, jag känner hettan
De ska aldrig fånga mig, aldrig
Aldrig att jag lämnar min själ till satan
Det är just vad de vill
Men jag är starkare än så
-Åsa-
Laddar kommentarer...