Hur ska vi få män att prata feminism?

Detta kanske blir ett kontroversiellt ämne, men jag förstår att vissa män skräms bort från att kalla sig feminister, eftersom en del kvinnor nog i deras ögon uppfattas som mansfientliga. Vilket kan bli ett problem om vi tillsammans ska jobba för att skapa mer jämlikhet, att minska/stoppa sexuella övergrepp, våld mot kvinnor, osv.

När män hör argumentet ”alla män är presumtiva våldtäktsmän” så regerar flertalet män med taggarna utåt. Vi kvinnor vet givetvis att det inte är alla män, eftersom 97% av befolkningen i det här landet faktiskt inte begår några brott alls.

Men majoriteten av sexuella övergrepp, mord och våld mot kvinnor utförs av män.

Hur vet kvinnor vilka tre av hundra män som är farliga?

Det kan vi förstås inte veta då det inte finns en stämpel i pannan på männen. Dessa män begår också oftast flera övergrepp på olika kvinnor, så antalet drabbade kvinnor är större än antalet förövare.

#metoo gjorde att många kvinnor upptäckte att de inte är ensamma om att ha drabbats av sexuella övergrepp. Jag har läst hundratals berättelser om män som våldtagit barn, män som våldtagit kvinnor, män som har förminskat och slagit kvinnor, män som tjatat sig till sex, män som tafsat, osv.

Jag tror att vissa män reagerade med rädsla för att bli avslöjade, för det innerst inne vet att de betett sig väldigt illa, medan andra män började reflektera över sitt eget beteende och om de begått några övergrepp, och många andra började definitivt tänka på hur det ska bete sig i framtiden.

Den vrede som många kvinnor känner idag är förstås hälsosam. Det är på tiden. Äntligen händer det något! Men en del av denna vrede kan jag tycka blir lite missriktad.

Vi kvinnor vill att männen ska stötta oss, vi vill att de ska lyssna på oss och att de ska hjälpa oss förändra de män som beter sig som rövhål. Men män som får höra att alla män är våldtäktsmän kommer att reagera med ryggmärgen. De blir extremt provocerade även fast de är helt oskyldiga till något brott alls.

Så hur gör vi för att inte skrämma bort männen från feminismen? För det handlar ju om så mycket mer än övergrepp. Det handlar även om jämlikhet mellan könen, det handlar om att män fortfarande har bättre betalt än kvinnor, får bättre jobb, väljs in i styrelser oftare. Det satsas mer tid, pengar och resurser på män. Det handlar även om det vardagliga, att städa, hämta barnen, och andra dubbelsysslor som tycks falla på kvinnor, även när de har ett välbetalt och bra jobb.

Män är också offer för patriarkatet. De mår mentalt sämre, de får inte visa känslor eller visa deras vårdande sidor. Män måste vara tuffa, trots att 2/3 av alla självmord begås av män, och att de till större del än kvinnor hemfaller åt alkoholism och drogmissbruk. Listan kan göras lång.

Jag vill se männen som aktiva partners i att förändra dessa strukturer, men har svårt att se hur vi ska få dem med oss om allt de får höra är att de är skräp, att de är genetiska mutationer, osv.

För att kunna ändra hur vi alla ska bete oss mot varandra, så måste vi också kunna samtala med männen om hur vi vill ha det, och hur de vill ha det.

Rent krasst, så man fångar fler flugor med honung än med ättika. Och män har, som vi kvinnor vet, ömtåliga egon (sorry grabbar, men det är sedan gammalt). Så istället för att fräsa ifrån om att män inte ska få ha åsikter om feminism, eller vara med och definiera den, så måste vi börja prata med varandra och inte bara om varandra.

Hur pratar vi om detta utan att skrämma ihjäl männen när vi vill prata om feminism?

  • Feminism
  • Jämlikhet
  • Kvinnohat
  • Mansfientlighet
  • Patriakrat
  • Övergrepp

Laddar kommentarer...