Hur högt får jag skrika när det känns som att jag ska kvävas av alla ord som måste ut?
Hur illa får jag bete mig när jag inte längre kan kontrollera den rytande ilskan som river sönder mig?
Hur länge ska jag orka stå när jag när benen vill vika sig av utmattning?
Hur ska jag kunna komma ihåg det som hände igår när jag inte kan minnas det som hände nu?
Hur ska jag hantera den skuld och skam som kommer av mina vredesutbrott?
Hur?
Du kan se på mig att det är nog nu
Jag är ju faktiskt bara en människa
Jag kan inte göra allt och mer
Jag står på ett öppet torg, naken och världen snurrar i slow motion
Jag kan inte hantera mer
Min hjärna är full
Det räcker nu
Så snälla backa undan och ge mig tid att läka
Jag kan se vibrationer från alla ljud som viner förbi men jag kan inte höra för mina öron blöder
Alltid måste jag lyssna, höra varje ord
Vara medveten om allt som sägs så jag kan svara
Men om jag inte orkar mer?
Jag faller hårt och kraschar mot marken som ger vika
Om och om igen faller jag
Ned i ett djup som skrämmer mig
Det är så mörkt och jag är vilsen
Snälla hjälp mig upp
Låt mig vila mina öron
Just nu vill jag vara bara mig och få lyssna en stund på tystnadens melodi
-Åsa-
Laddar kommentarer...