Slunörad

Ett av mina favoritord är slunörad, det har använts flitigt av mina halländska kusiner genom åren och jag tror det betyder att man är lite nedslagen eller dyster. Det är så jag uppfattade det när min yngste kusin, då ett barn, sa det till min pappa en morgon i Halland.

När vi besökte släkten fick vi alltid pojkarnas rum, där fanns två sängar, gott om plats för två madrasser på golvet och ett närmast ändlöst förråd av serietidningar. Kalle Anka, Agent X9, Fantomen. På vinden hade min moster en massa gamla veckotidningar. Besöken hos släkten var en läsfest.

Vägg i vägg med ”vårt” rum sov morbror och moster och under de första åren även sladdisen. Det var han som ansåg att min far var slunörad. Den äldsta, en dotter, hade ett rum mera avskilt, nära dörren till vinden. Hon är åtta år äldre än jag och hon var min idol.

När Grease gick på bio tog hon med min syster och mig och det var jättespännande. Efter det ville hon alltid göra höga 50-talshästsvansar på oss och det fick hon fast hon drog håret bakåt lite väl hårt, det skulle vara stramt. Hon hade ett toalettbord som var fullt med smink, jag ville alltid titta i det.

En annan gång tyckte sladdisen att pappa var surögd och det var han faktiskt den gången. Ögonen var lite rödsprängda, kanske hade han en förkylning på gång. Pappa gillade roliga ord och sladdisen var sådär fem år vid tillfället, så han skrattade bara.

Slunörad fortsätter i alla fall att ligga högt på min lista över favoritord. Och jag har faktiskt känt mig lite slunörad idag.

  • Ordglädje
  • Slunörad

Laddar kommentarer...