Pappa

Din far tog dig med ut i skogen, lärde dig fåglar och växter. Om kvällarna kurade ni skymning i köket, eldade i köksspisen när det började bli kyligt ute. Du satt ofta under köksbordet, lyssnade på de vuxnas samtal tills det var läggdags. Din mor bäddade i kökssoffan varje kväll.

Om somrarna kunde man bada i sjön, den låg ganska nära, det var gångavstånd. Du vande dig tidigt att gå ganska långt, skolan låg inte nästgårds. Din bäste vän väntade varje morgon ute vid landsvägen. Precis som du fick han först gå en bit helt ensam.

Ni hade stränga lärare, disciplinen var hård, kraven höga. Lydnad, artighet, aldrig säga emot. Din far ville göra karl av dig, redan när du var sju. Han var själv fostrad i samma anda, tyckte väl inte att det skadat honom.

Du fick arbeta hårt, hjälpa till, som alla barn till småbönder som hankade sig fram. Din morfar gjorde dagsverken, en fattig torpare. Din mor var en mjuk kvinna, mild.

Nu vilar ni alla på byns kyrkogård. Dina föräldrar, far- och morföräldrar, bröder. Du slapp bli ett vårdpaket, slapp äldreboende, sådant var din stora skräck. Helst hade du nog velat dö hemma, men omständigheterna tillät det inte. Det blev som det blev och jag tror du var nöjd. Jag tror du var färdig med livet.

Laddar kommentarer...