På månens kant

Bortom stadens sorl kan jag lyssna noga

Jag kan höra hjärtats rytm

Bortom stadens alla ljus kan jag se

Jag kan öppna ögonen utan att bländas

Bortom stadens dömande ord kan jag förlåta

Förlåta mig själv för att jag lät de påverka mig

Bortom stadens krav är jag fri

Fri från alla förväntningar på vad man ska klara av oavsett vad

Bortom staden finns jag

Jag ville inte vara kvar

 

Nu sitter jag på månens kant och ser ut över stadens alla gator

Kan du se mig när du söker månskenet i den mörka natten

Vi sa att vi aldrig skulle glömma det vi var

 

Jag viskar i vinden och hoppas på att ditt fönster ska stå på glänt

Jag vill att du ska få höra hur mycket jag älskar dig

Var varsam med mina ord, jag tror inte att jag kan upprepa dom

 

Jag tänker stilla

Hur länge kan man älska någon?

Kommer du för alltid ha mig kvar i tanken?

För alltid bär jag dig, i mitt hjärta

 

Kanske ses vi igen

Då ska jag omfamna dig där på månens kant

Vi ska sitta så, tätt ihop

För alltid i månskenets ljus

 

-Åsa-

Laddar kommentarer...