Om åsnor med mera

Min pappa, hans bröder och kusiner pratade gärna om gamla tider när de sågs. Då berättade de om människor och platser som vi barn inte kände till och det var inte alltid jag tyckte det var roligt att höra på.

Vissa uttryck och berättelser fastnade ändå. Farfar lärde mig att säga ”Serdudardu, sa Vass-Edvard” när jag var så liten att jag inte kunde säga s, det blev Vaff-Edvard istället.”Tjöta, tjafsa, geft dig” sa farfar när han tyckte nån pratade för mycket.

Ett uttryck som min pappa gärna använde var ”Det var det, sa Basken, var det här jag körde”. Basken var en lokal kändis som på fyllan kört med häst och vagn rakt in i någon annans rabatt och därvid yttrade dessa bevingade ord.

Och så var det det här med boricka. Jag såg ordet i en skymta förbi i sociala medier häromdan och det gjorde mig riktigt glad. När jag var barn och någon inte kände sig bra sa pappa och hans bröder gärna ”Det är la borricka” eller ”Det är nog onabett”.

Jag har alltid tagit för givet att boricka var ett lokalt uttryck, men nu fick jag lära mig att det är ett ålderdomligt ord för åsna, både djuret och en mänsklig dumskalle.

Vad onabett egentligen betyder återstår att upptäcka.

  • Gamla Sverige
  • Uttryck

Laddar kommentarer...