Mor Sara

Han kallar henne Mor Sara. Hon föds 1841 i Västergötland. Gift med Olaus, många barn. På ålderdomen sitter hon på undantag i torpet där hon bott stor del av sitt liv.

Som barn har han besökt henne, ibland tillbringat en hel vecka hos hennes familj. På ålderdomen har hon på sitt nattduksbord något mycket ovanligt: en chokladkaka. Det händer att han får smaka en bit.

Mor Sara har en släkting i Göteborg, hon är gammal och klarar sig inte själv längre. Hon vill gärna komma och bo på torpet, men där finns ju redan Mor Sara på undantag. Familjen kan inte försörja en person till. Det kommer förslag att en annan familj kan ta emot henne, men först måste man be baron Silfverskiöld om lov. Otto Silfverskiöld intervjuar och håller förhör, sedan godkänns arrangemanget.

En av Saras döttrar heter Lotta, hon far till Amerika och bildar familj där. Lotta kommer hem på besök 1929-30 och stannar några månader. Hon har med sig amerikanska presenter. Erland och Bertil får varsin sidenslips, Ester ett klänningstyg i siden och ett halsband med gröna och vita pärlor (Det halsbandet har jag nu). Det är stort att få gåvor från Amerika. Lotta kommer i november 1929 och reser sista maj 1930. Hon är mycket hos Henning och Ester, bland annat hjälper hon Ester att väva trasmattor som behövs till hemmet. Hon är också med på ett dop i släkten.

Mor Sara dör sommaren 1925, hon begravs den 15 augusti. Erland är med en moster och hämtar en krans från några släktingar. Den är något av det vackraste han sett, en krans av röda blommor.

Alla begravningsgäster åker häst och vagn, Henning har spänt Milton framför fina åkvagnen. Till kyrkan är det 1,5 mil. Gästerna har förning med sig, det kallas ”fon” och kan vara vetebröd, en sockerkaka, några småkakor, en skörost. Blir det något över bjuder man på en smakbit.

Begravningsgästerna har med sig sina kransar, de ställs upp utanför kyrkan, man går runt och tittar på dem. Man får begravningskonfekt, den tar man hem och sparar.

På en kyrkogård inte så långt från Kobergs slott vilar hon, Mor Sara. På en liten, liggande sten står hennes namn: Sara Persson.

  • Bondesamhället
  • Emigranter
  • Gamla Sverige
  • Seder och traditioner

Laddar kommentarer...