Jul

Jag firade många av min barndoms jular hos mammas syster med familj i Halland. Vi åkte hemifrån tidigt på julaftonsmorgonen och stannade till på vägen för julfrukost hos mammas ena faster.

Min moster och morbror hade en gård och där stod kaffebryggaren nästan alltid på. Det fanns tillsynes outsinliga förråd av hembakta kakor och maten räckte inte bara till deras familj på sex personer och vår på fyra utan även till oväntade besökare.

Den mesta julmaten var redan klar när vi kom, men mina kusiner älskade min mammas köttbullar. Dem stekte hon medan min moster lagade till grönkålen. Julbordet var välförsett. Grisatassar, syltor, korvar, pastejer, sillinläggningar, skinka, grönkål, rödkål, revbensspjäll, dopp i grytan, flera sorters bröd och pålägg, risgrynsgröt…

Frampå kvällen började vi barn vänta på tomten. Det var becksvart ute. Varje år blev vi lika skrämda när det bankade hårt i väggarna. Efter en stund bankade det på dörren vid uteplatsen och där var tomten med sin käpp.

Han gjorde julklappsutdelningen till en lek, dansade och sjöng för oss, spelade fiol på käppen, läste fel på etiketterna och skojade friskt. Vi ungar älskade honom. Det tog sin tid att dela ut klapparna, vi var ju sex barn. När tomten gått var vardagsrummet snart ett hav av presentpapper. Då blev det julgodis.

Jag älskade jularna i Halland utom den när jag var åtta. Då kräktes jag i nacken på pappa när vi nästan var framme och fick ingen julmat. Det tog lång tid innan jag slutade se åtta som mitt olyckstal.

Ibland tycker jag lite synd om dagens barn som kan se Kalle Anka när de vill och som tycks få nästan allt de önskar sig. Jag undrar om julen är lika magisk för dem som den var för mig? Det kanske den är. Jag hoppas det.

  • Jul
  • Traditioner

Laddar kommentarer...