Jag mötte en man en dag

Jag mötte en man en dag,

han såg ut att vara svag

Hans vishet var stor,

det enda han ägde var sina trasiga skor

 

Mannen sa till mig som så,

Vännen min, sluta aldrig att gå

trots att vägen din blir svår

du ska veta att det går

Tro mig min vän

jag går här än

Mina kläder är förstörda

och mina händer brukar blöda

Jag slits itu ibland

men jag finner ändå en hand,

en hand som hjälper mig upp

så lova mig vännen ge aldrig upp

 

Sen skildes vi åt,

jag brast i gråt

Mannen var inte svag

han var precis som jag

Han fortsätter att gå,

trots han ibland får slå,

slå mot de fiender vi möter

Vi vet att det nöter

men vi fortsätter ändå

att våra vägar gå

 

– Åsa Lilja –

Laddar kommentarer...