Jag mötte en man en dag,
han såg ut att vara svag
Hans vishet var stor,
det enda han ägde var sina trasiga skor
Mannen sa till mig som så,
”Vännen min, sluta aldrig att gå
trots att vägen din blir svår
du ska veta att det går
Tro mig min vän
jag går här än
Mina kläder är förstörda
och mina händer brukar blöda
Jag slits itu ibland
men jag finner ändå en hand,
en hand som hjälper mig upp
så lova mig vännen ge aldrig upp”
Sen skildes vi åt,
jag brast i gråt
Mannen var inte svag
han var precis som jag
Han fortsätter att gå,
trots han ibland får slå,
slå mot de fiender vi möter
Vi vet att det nöter
men vi fortsätter ändå
att våra vägar gå
– Åsa Lilja –
Laddar kommentarer...