Jag är i process

Livet just nu.

Jag är i process. Det är ju så det kallas när man är mitt i något stort och inte vet hur slutresultatet kommer se ut.

För mig så processar jag både med känslor och jobb och familj.

Mina skrivna ord är fortfarande min ventil som får ångan att pysa ut. Ofta skriver jag hellre än bra, men det får mig att må bättre och det är det som får mig att fortsätta.

Jag skulle ha behövt en bra terapeut som var både tillåtande och engagerad och samtidigt kompetent med den sortens garnnystan jag kämpar med inombords.

Jag vet inte om det finns såna terapeuter.

Det finns en ocean av föreläsare och retreat och gurus och förstå-sig-påare som oftast är mycket dyra att engagera och inte har något garanti för resultat.

Det har gått så långt att jag inte ens kan läsa upp mina egna dikter utan att börja gråta, jag kan inte se på en film med ett uns av känslosamma ögonblick utan att börja gråta. Häromdagen rann tårarna till slutet av en actionfilm bara för att slutet blev känslosamt. Om jag ser på mig utifrån så skakar jag på huvudet och säger tyst på engelska ” you are a mess, deal with it. “ Men min enda kanal är mina skrivna ord, i olika medium på nätet. Fast här är enda stället där jag får prata till punkt utan att bli avbruten.

Har ni någon vän där ni verbalt kan säga något så långt som den här texten utan att bli avbruten, och som lyssnar på vad du säger och inte bara hör orden?

Jag har börjar tvivla på att såna människor finns. Det jag skriver om har ingen betydelse för världsfreden eller fattigdomen eller naturen men det är viktigt för mig. Kan man överhuvudtaget prata om sånt här med någon utan att uppfattas som helt egocentrisk?

Jag är i process. Jag vet inte var det slutar. Jag vet bara att den del av mitt inre  som är fyllt av självförakt, mildras när känslor kommer ut i form av salt vatten på mina kinder. Jag mår bättre då.

Laddar kommentarer...