Iskyla

Erlands permission dras in när Ryssland förklarar Tyskland krig. Resten av sommaren tränar de skytte med allt från pistol till stora kanoner. Ibland har de större övningar. Tiden går, trots att livet är ganska enformigt.

I december övar de ålning på ett fält. På rasten köper någon en tidning, det är stora nyheter. USA har gått med i kriget. Nu kan det kanske finnas en chans ändå, att besegra axelmakterna Tyskland, Japan och Italien. Finns det hopp?

Man blir inte rik på att ligga inkallad. Erland får 50 öre om dagen, senare höjt till en krona, då väcks tanken att spara lite. När han kommer hem på julpermis kan han köpa en ny skjorta, en slips och ett par handskar. Han njuter av att gå ut och dansa, att vara civil.

Väl tillbaka på A6 känns det ändå lite lättare. Det är inte långt kvar nu. De ska mucka 28 mars. Den här vintern, 1942, är smällkall. Det är aldrig varmare än 20 minus. Erland har vakt den 25 januari, han går på klockan 18.00. Nordan viner runt knutarna, det är 31 minusgrader. Vaktposterna får större pjäxor för att kunna ha tre par yllestrumpor. Fotsid päls och en stor pälsmössa, under mössan ett skydd för huvudet som går ner runt halsen och täcker allt utom ögon och näsa. Frostsalva i ansiktet. Strax innan de går på kommer en generalorder som gäller hela landet. Ingen vaktpost får stå längre än en timma, annars är två timmar det vanliga. I den här svidande kylan är en timma lång tid även det.

Nästa äventyr blir en manöver i början av februari, i Uppsala-trakten. Planen är att frakta manskapet dit på lastbilsflak, med bara en presenning spänd över en ställning som skydd. Det är förstås galenskap att färdas så långt på det viset när det aldrig är varmare än 20 minusgrader. Regementschefen är vettig, han ändrar sig och rekvirerar tåg istället.

Hela divisionen får order att lasta material och sedan bär det av. Man lastar ur i frihamnen i Stockholm och forslas vidare ut i skogarna. Övningen håller på en hel vecka, i djup snö och kyla, nästan utan mat. Många förfryser både händer och fötter, Erland klarar sig konstigt nog. Att återvända till tristessen på A6 är ändå en befrielse. Nu är det inte långt kvar till muck.

  • 40-talet
  • Gamla Sverige
  • Militärtjänst

Laddar kommentarer...