Inkallad

Det är redan ransonering på socker, kaffe med mera. Nu kommer också ett dekret från bränslekommissionen. Varje gård ska bidra med en viss mängd brännved. Kolet håller att ta slut. Släkten i granngården ska hugga mycket denna vinter, ett par hundra meter björkved. Erland är med och hugger.

I mars 1941 kommer hans inkallelseorder, inryckning den 19 april. Det känns jobbigt. Tyskland och Ryssland har sin ickeangreppspakt sedan något år tillbaka. Erland funderar mycket. Om Tyskland får ett bakslag i kriget, kommer Ryssland till deras hjälp då? Ska Sverige dras in i kriget? Kommer jag att slåss i ett krig? Hur stor är chansen att överleva?

På A6 är det långtråkigt, ett evigt harvande. I sex veckor ska man lära sig att hälsa på befälen om man så möter dem hundra gånger om dagen. Missar man att hälsa blir det permissionsförbud. Larvigt tycker Erland, men han lär sig att lyda order. De bor 20 man på en lucka och ska tillbringa ett helt år i vad Erland tycker är den tristaste miljö man kan tänka sig. Men man gör det man måste.

Till midsommar har han permission. Han åker hem fredag kväll och skall vara tillbaka måndag morgon. På söndagsmorgonen kommer beskedet. Alla permissioner är indragna. Ryssland har förklarat Tyskland krig. Kanske en liten ljuspunkt, lite hopp?

 

Källa: Erlands nedtecknade minnen

  • 40-talet
  • Andra världskriget
  • Gamla Sverige
  • Värnplikt

Laddar kommentarer...